Var hos min psykolog A. förra veckan.

Vi hade inte så otroligt mycket att säga varann kännde jag. Vi satt mest och tittade på varann i tystnad och när någon väl sa nått så prata vi i mun på varann.

Men hon sa iaf att hon känner sig klar och hon hade träffat utredaren som hon bestämmt ett datum för närstående möte.

Så i slutet av Januari så kommer jag och mina nära och kära sätta oss i en ring på Huddinge med utredaren J. och psykologen A. för att prata ut.

Just nu har jag bjudit med min fru, min mamma och en av mina systrar (den som jag står närmast).

Jag har ganska många syskon och självklart en pappa men jag har inte den rellationen med dom så som jag har med min syster och mamma. Visst träffar jag dom när jag är på hemmaplan men det är lite mer för att jag måste, eller för att dom är där och så är det.

Dom vet inte heller något så jag känner inte att jag behöver bjuda dom.

Jag sa till min svärmor att det var dags för träff och att hon var välkommen.

Men jag känner lite nu att tänk om jag bjuder in sånna som inte tillhör min blods familj så kanske mamma blir ledsen och känner sig överkört och inte allt vill prata.

Hur gjorde ni på era träffar, vilka hade ni med och hur många känns O.K.?

Men det känns skönt att själva utredningen är över, när jag gick från psykologen så känndes det lite som att jag gått vidare i nån tävling på tv, typ vem vill bli miljonär eller nått...."Grattis, du har gått vidare..."

Det är skönt iaf att veta att nu kan man bara se frammåt och hoppas att utredningsteamet ser samma sak som jag känner.

Min psykolog sa också under mötet att "Ja du verkar så tillfreds med livet och glad..."

JA! Jag är tillfreds och lycklig med själva livet men inte med mig själv! Jag är lycklig med min fru och längtar med lycka efter vårt barn som ligger och jäser i magen MEN jag är inte lycklig i mig själv och hur jag måste spela en roll varje dag när jag går utanför min ytterdörr. Kliva i skorna på den låtsasperson som jag byggt upp och spelar när jag är på jobbet eller vart jag än är, sitta tyst i ett hörn på tunnelbanan och inte våga prata i telefonen så att någon kan höra min röst, hålla mig så att jag nästan spricker för att jag inte vill gå på "tjejtoaletten" eller vågar gå på "killtoaletten"...

Jag är trött på att leva en lögn och att inte få vara en stark person som vågar stå för vem jag är!

Det ska bli en ändring på det....

Har min lediga dag idag så kan lika gärna passa på att blogga då jag och hunden endå bara ligger och chillar i soffan =)

Livet handlar mest om bebis och bebisgrejer just nu känns det som.

Vi har köpt vagn och håller på att rensa lägenheten på sånt som vi inte behöver eller använder och kör ner dom till huset.

Vi planerar hur vi ska möblera med skötbord och spjälsäng, handlar kläder och klämmer på magen...hon har nämligen börjat sparak frugan! =)

Vi var hos barnmorskan förra veckan och både mor och bebis mår bra.

Hunden är numera bannlyst från sängen och har fått en egen fin och mysig säng vilket går ganskla bra men det är svårt att motstå hennes gudomliga ögon när man ligger i sängen hehe

Om några dagar så är det dags för Huddinge och ENID för mig igen, blir att gå igenom alla dom där frågorna jag gjorde sist. Får se om man är frisk eller psykisk instabil...kan hända att det blir sista gången hos henne också och då är det bara att vänta.

Hoppas att utredaren som är nybliven pappa lyckas kläma in mig i december så att jag får boka in en närstående träff efter årsskiftet. Syrran tjatar och är pepp på det, mamma säger inte så mycket...eller säger inget alls kan man säga!

Är konstigt att en sån stor sak blir osynlig, jag är ju snart där som det kommer bli nått man inte kan ignorera längre bså antar att vi får prata då...

Jag och frugan hängde med min familjen i min hemstad under helgen då syrran hade kalas + att det var farsdag.

Sjukt ju, nästa år så kommer det vara min dag! Min farsdag!

Har äntligen fått köra vår "nya" bil vi köpte i sommras, några körlektioner och lite hemkörning samt dunder plugg av teori så ska körkortet vara mitt i början av 2013, jag SKA köra min fru till BB =)

Livet ser ljust ut även fast det nästan alltid är grått och kallt ute!

Får göra en ny update när ja vart på Huddinge!

Var och köpte vinter skor igår, på barnavdelningen pga att dom är så sjukt smidiga med fejk snören som man kan dra på sig snabbt när man ska springa till jobbet.

Min fru har häcklat mig att inte köpa dom för att dom kommer va för små...

SÅ SJUKT RÄTT HON HADE!

Använde dom till jobbet inatt och väl inne på jobbet så hade jag fått en stoor vattenblåsa bak på höger häl, aj som fan va ont det gör.

Så jag har haltat mig till och från Huddinge, kännt mig som ett freak när ja blivit om sprungen av pensionärer med rullatorer.

Jaja så går det, jag kom dit även fast jag kännde mig sjukt stressad då det tog lite extra tid att ta sig fram >_<

Kuratorn hämtade in mig ca. 15 min sent, började tveka om jag tagit fel på datum och tid den här gången också!

Hon kommenterade iaf mitt haltande och gav mig ett tips som hennes son lärt sig under lumpen tiden, att ha dubbla tunna strumpor. För då gnuggas strumporna mot varann ist för möt hälen. Så varsågod ett bra tips till alla som går och köper för små skor! hehe

Vi började gå igenom vad vi snackat om och vad hon skrivit ihop hittills. Hon hade lite kompleterande frågor om vissa saker, annars snackade vi mest skit och hade allmänt trevligt. Blev mycket bebis snack eftersom jag var med frun på ultraljud igår.

Det blir en liten dotter (iaf till 80% chans att det är en tjej då bebisen låg så det var svårt att se).

Det bubblar av känslor i en och vi är så sjukt lyckliga. Kan bara tänka mig vilket litet charmtroll hon kommer vara när hon kommer ut =D

Skrattar mig lycklig varje dag av vetskapen om att jag snart blir farsa, sjukt läskigt och livsomvändande men så underbart! Längtar som fan!

Efter kanske 45 min så fick jag fråga om vad jag ville.

Vi pratade lite om operationer och det självklara är mastektomi så snart som jag får och vi pratade en del om dicken också...

Den är lite svår pga att det känns som det inte går att få en "normal" fungerande....jag har iaf täänkt mig den som man lossar själva kuken och sen gör pungkulor.

Kuratorn berättade att dom nyss varit på konferens om just operationerna och det var kirurger från sverige, danmark, norge, finland och thailand och finnarna är tydligen jävligt vassa på just det här och är långt före sverige!

Dom var tydligen mycke bättre än thailändarna som jag trodde var "bäst" och hon sa att det går framåt och snabbt tydligen.

Så om man räknar lite krasst så har jag nu tydligen fram till sommaren eller efter sommaren tills ja får hormoner och real life i ett år och sen efter det kanske det snackas om att börja skära där nere...och kanske om det är som hon säger med att det går framåt så kanske man kan vänta sig en riktigt nice liten grej.

Från det goda till det onda...

Vi snackade lite om vad som händer nu. Hon kände sig ganska klar med mig och skulle det vara nått så kunde vi ta det per telefon eller om jag hade vägarna förbi (hon som sa't) och jag har vad jag tror är det sista mötet med psykologen om två veckor.

Kuratorn sa att teamet då samlas och går igenom all info dom samlat på sig och tar sedan ett beslut.

MEN hon berättade att min utredare fick barn inatt/idag och kommer att vara ledig och även fast alla känner sig klara så kommer jag troligtvis få vänta tills efter våren tills jag får min diagnos och får börja med hormoner!

Whaaat? Ok ok det är först i Juni som det gått ett år men om alla är klara redan nu i november så kommer jag bara få sitta och vänta och vänta och vänta tills våren för att gå i mål.

Känns lite sjukt, ärligt sjukt sjukt!

Hur har era utredningar gått?

Har teamet snabbt bestämmt sig eller blivit klara och sedan har ni fått vänta?

Eller hur går det till?

Jag vet att jag är ivrig och "Den som väntar på nått gott..." men allt känns bara så bra!

Utredaren har som sagt verkar mycket possitiv och på honom låter jag som en klockrent fall, kuratorn har utryckt sig liknande och sagt "när du får hormoner", "det får du fråga endorkin om sen" m.m Bara psykologen som jag inte fick samma kontakt med men får känna av vad hon verkar luta mot om två veckor.

Känns bara som att utredningstiden borde kunna variera beroende på sinnesstämmning och livssituationen på pasienten men kanske ett minimum på 3-6 mån eller nått sånt?

Fan vad jag tjattrar, är trött tröttare tröttast och ska krypa ner under täcket, låta hunden krypa ner med mig och försöka sova lite.

Måste försöka ta ikapp lite sömn för imorgon ska jag på Riskettan, ett steg närmare körkortet! Yeah!

Jag säger godnatt och godmorgon till resten  av sverige!   

Då jag och frun är i startgropen på att skapa en helt egen familj så försöker vi att knappa in lite vuxenpoäng.

Jag täcknade en gravidförsäkring på henne och för lillen då man aldrig vet vad som kan hända.

Försäkringsbolaget ringde upp och fråga om vi ville ha ett hembesök. Taget.

Han var hemma hos oss i veckan och gick igenom allt.

Eftersom jag redan har en försäkring hos dom sedan jag föddes så känns det dumt att byta.

Nu får jag dock skämmas lite och erkänna att det är min mor som än idag betalar för försäkringen fast jag varit utflugen ur hemmet sen jag var 17....skäms!

Men nu utökade jag den, höjde upp lite och la till en livs försäkring så familjen får lite kompensation om jag skulle försvinna.

Även frun fick sig en försäkring, känns nästan obligatoriskt att man ska ha det...men inte alla som har.

Eftersom jag skulle plussa på min gamla barnförsäkring till en lite mer vuxenförsäkring så fick jag fylla i några dokument om att jag är frisk och ska fylla i allt dom skulle kunna se om dom plocka ut min jornal från sjukhuset.

Så då fyllde jag i ENID...gubben som var över blev varken förskräckt eller konstig när jag förklarade vad det var.

Känndes riktigt skönt faktist, jag snacka om det som att det var en hosta och inget annat och han tog det bra.

Han fråga inget speciellt heller. Om alla vore som honom så skulle livet vara lite lättare.

Då jag har inte "kommit ut" i det sociala livet utom till vissa vänner och viss familj så var det första gången jag tog upp det för någon som inte tillhör "min"  krets.

Har valt att vänta tills ja får min diagnos innan jag kommer ut för jobb m.m

Längtar efter att stänga mitt facebook konto även fast jag inte heter mitt riktiga namn där.

Få mitt namn ändrat på jobbet, i alla löesystem och personalfiler...

Men det är ju det där med namn, fasiken vad svårt!

Även fast jag alltid velat ha ett kill namn så har jag inget som rullar på tungan.

Det står ett namn i min frus förlovningsring men inget i vigselringen pga att jag inte känner samma sakn för det namnet längre fast jag trodde att det var det jag ville heta. Konstigt.

Har ett namn som en lätt avlägsen släkting heter som jag gillar och jag tycker att jag skulle passa som men har svårt att känna att det är ok för min mamma då det är på hennes sida.

Frågat min mamma vad jag skulle fått för namn om jag kommit ut med snopp men får inget svar.

Det namn jag har idag är så rotat i mig också, jag säger det säkert 500 ggr om dagen och har gjort det i hela mitt vuxna yrkesliv då jag arbetat mycket i telefon och gör det nu också.

Hur har tankegångarna gått för er? Visste ni på en gång?

Det här med namn är aktuellt för inte bara mig utom den lilla skrutt som ligger och chillar i fruns bullugn.

Vi har ett flicknamn men inget pojknamn, som att vi har svårt för just pojknamn...

På måndag ska vi på Ultraljud igen och kommer troligtvis få veta vad det blir för nått, själv vill jag ha en son men blir minst lika lycklig med en dotter.

I helgen så blir det renovering som vanligt på schemat så hoppas att minusgraderna håller sig borta!

OCh nästa vecka är det som sagt ultraljud med babe och ENID med kuratorn så fullt upp!

Hello,

Tänkte posta lite bilder och en fråga till er som redan startat med hormoner ...

Kan tyckas att ja ser ut som en apa men hur kommer man se ut sen?!?

Hur håriga var ni före ni starta med T mot hur det är idag?

Får upp ett minne i huvudet från när man var mindre och läste "En dingding värld" där dom då och då hade med "Varulf familjen" och det är lite så jag ibland tror att ja kommer se ut hahahaha...

Har som många andra glott många timmar på youtube klipp och där säger vissa att "Åååå jag börjar få hår på knäskålarna" eller "håret börjar synas på låren"...

Jag är svennebanan vit och har inget dna som gör att ja börde vara extra hårig.

Har kört snaggat huvud sen tonåring och brukar få hjälp med att raka snyggt bak i nacken och det går att fortsätta ner på ryggen om man bara vill.

Jag kanske är "normal hårig" men vad vet jag?

(Bilderna går att klicka på så att dom blir större)

Shiiiit va sämst man kan vara på att blogga då!

Har verkligen inte haft någon tid. Gått genom dörren 22:50 och kommer hem runt 11-12 tiden pga massa övertid på jobbet samt att man har en gravid fru som är trött och mår illa som jag försöker underlätta för hemma = inte mycket tid över. Ligger sjukt efter när det gäller sömn även fast det känns som jag bara ligger i sängen när jag är hemma.

Träningen är också helt bortglömd, vill men utan sömn så känns det som att man bara skulle bryta ner kroppen ist för att bygga upp så får hoppa den tills jag är i fas igen, surt!

Dagens möte på Huddinge gick...snabbt! Stod och snacka med receptionisten som var mycket pratglad först eftersom jag var så tidig. Hann sitta i väntrummet max 5 min innan han ropade in mig.

Han frågade samma som sist...om jag ångrat mig eller tvekar eller vill avbryta, att det kanske går för snabbt eller om jag upplever några problem. NEJ var allt jag kunde säga, tycker det går mer sakta än något annat.

Mötet var mest till för att han ville stämma av med mig hur jag tyckte att det gick och så...
Men han hade nått sort psykologiskt test för att se om jag var manodepressiv eller hade några andra psykiska störningar. Nix ingen sånt, jag klarade testet med toppbetyg tydligen. Tog kanske 5 min att gå igenom.
Vi skrattade mest och snackade lite allmänt om frågorna.

Mötet varade ca. 15 min totalt...eller kanske 20 eftersom han ropade in mig lite tidigare än vad tiden var.
MEN...men att jag återigen pajar min sömn samt betalade 200 kr och åkte enda ut till Huddinge för ett 20 minuters möte gjorde mig verkligen inget idag då min utredare sa saker som verkligen värmde.
Han sa att han tycker att jag passerar otroligt bra för någon som inte tagit hormoner och ifrågasatte om jag verkligen inte gick på hormoner...sjukt att en ifrågasättning kan göra en så lycklig!

Tycker själv inte att jag passerar så bra som han verkar tycka, och att tro att jag går på hormoner redan...sick!
I tonåren...runt 18-20 år så hade jag smalt ansikte, inte så mycket höfter och små fettisar på bröstkorgen och nu har jag blivit rund som en boll (enligt mig) med rikigt babyhull kinder och lite lätt dubbelhaka (enligt mig), svårgömda höfter samt kör två binders när jag är ute bland folk.

Så han har verkligen gjort min dag...min vecka, ja kommer leva länge på hans ord!

Klockan är snart 12, vet inte om man ska våga somna eller inte....ska upp och möta frun på stan vid 15-16 för att försöka söka nytt ID-kort.

Dels så har jag bytt till min frus efternamn och dels för att mitt kort gick ut i Maj...wooops. Börjar bli nekad att hämta ut paket och nästan nekad i receptionen på sjukhuset eftersom det är för gammalt!

Får inte heller övningsköra, vilket jag verkligen måste!
Knodden är som sagt planerad att ploppa ut Mars/April och då ska jag ha mitt körkort, måste ha mitt körkort och snart blir frugan så tjock så att hon själv kommer ha svårt att köra bil.

Då vi planerar att flytta ner till vårt hus till nästa sen sommar / höst så är det ganska mycket renovering som ska till för att bli klara. Då frun från och med nu inte får måla och helst inte ska lyfta så ligger nästan allt på mig, vilket satt lite stress i magen. Men det blir bra...

Lite update från mig!

Ska försöka uppdatera oftare, får använda tiden jag har när jag tar mig till och från jobbet fast då brukar jag läsa alla era bloggar som jag följer =)

Tjo!

Fick först ett brev från Huddinge med tid till den nya delen i utredningen, psykologen.

Anatar att det är nu alla test kommer, ska faktiskt bli jävligt intressant.

Dagen efter fick jag ett nytt brev från Huddinge med en ny tid samma dag fast några timmar senare till sista samtalet med kuratorn. Vi ska gå igenom våra samtal och hon ska ha sammanställt allt och fällt sin dom.

I mitt huvud är allt redan klart men nu börjar det kännas som ett examensprov och man börjar känna att man kanske inte klarar tentan. Att dom inte ser mig så som jag ser mig...

Jag mår inte dåligt, jag är inte självmordsbenägen, lycklig med livet...bara att det fattas nått...

Dom kanske bara ser den sidan av mig som är lycklig och inte att jag lever med en ful mask över mitt riktiga jag?

Hade innan utredningen aldrig tänkt så, att man kan få ett nej....!?

Det har inte slått mig förrens nu vilket känns jävligt snett! Minns nån gammal dokumentär, typ fråga Olle där det är en som faktiskt får ett nej vilket jag helt glömt.

Att jag är lycklig i livet beror inte på att jag känner mig hel utom det beror på min underbara fru, det stöd jag har i henne och hela vårt liv vi lever samt framtiden.

I början av nästa år så får vi en knodd och efter nästa sommar ska vi flytta till vår villa vi håller på att renovera till vårt.

Från Stockholm till en by på ca. 300 personer...ett underbart ställe för ett barn att växa upp.

Naturen och friheten, lugnet, den vackra sjön och havet 5min bort. Lägtar som en galning!

Ett helt nytt liv!

Hoppas att få min dom för utredningen strax efter knodden kommit och att jag fått starta på testo när vi flyttar.

Kommer att vara pappa ledig efter sommaren då min fru börjar plugga. Kommer då att hunnit långt på min "förvanling" till mig när jag ska ut i arbete igen vilket blir i en helt ny stad.

Jag kommer kunna börja på nytt som mig själv, inte behöva känna mig konstig eller leva en lögn på arbetet.

Önskar verkligen att det blir så. Drömmen om detta ger mig hopp...

Nu räknar jag bara ner till mina två möten, dom är dock först i slutet på oktober men bättre att ha nått att räkna ner till än inget alls =)

Då har jag träffat kuratorn för andra gången.

Denna gång direkt efter jobbet så var skapligt grötig i huvudet eftersom jag vanligtvis brukar gå och lägga mig då.

Det var tydligen Tranny wednesday på Huddinge då det var jag ett ett gäng bredaxlade brudar med skägg i väntrummet.

STORT credd till ktm's, jääävligt svårt att få den manliga kroppen att bli kvinnlig! Ftm har det lite enklare iaf, finns många korta killar, killar med lite eller ingen hårväxt på kroppen, taniga, tjocka...you name it!

Men en brud med breda axlar, storlek 47 i skor, dunder stora händer, vadmuskler från helvetet och tydlig skäggväxt....it's tough!

Fick sitta i kanske 30-40 min eftersom jag var så tidig. Tog en tid som inte var exakt efter jobbet eftersom jag vet att jag ALLTID jobbar över men denna dag så var jag nog så inställt på mötet så jag lyckades gå i tid.

Fick leta upp min utredare pga att jag krossade min gamla telefon och på så sätt tappat bort min tid. Skönt att slippa ha den klumpen i magen att kanske missa ett möte. Men det är först i Oktober så jag ska nog komma ihåg det nu =)

Väl inne hos kuratorn så var det exakt samma snack igen. Vi gick igenom allt vi pratat om sist. Snackade lite mer om vart jag har mitt stöd och hur jag ser på framtiden.

Fick kläcka den stora nyheten att min fru väntar barn....i mars/april nästa år så kommer vi få en liten knodd.

Jag kommer bli pappa, helt sjuk men underbart! 

Mycket därför jag vill att allt ska rulla på snabbare! Vill vara "klar" när barnet ska börja på dagis. Slippa konstiga blickar och prat bakom ryggen. Vill kunna vara bara mig själv.

Nån FTM där ute som har barn men är inte biologisk förälder? Känns som att jag är den första, som att vara först på månen. Finns INGEN information någonstans?!

Idagsläget så står jag och min fru som ett samkönat gift par och jag kan därav adoptera barnet när donatorn avsäger sig föräldraskapet.

Men som FTM, hur gör man då? Jag kommer ju att byta personnummer och identitet...

Kommer jag inte bli godkänd som adoptivförälder? Så sjukt mycket frågor som det inte finns några svar för någonstans. Så snälla finns det någon där ute hör av dig!!

Vi kom i alla fall fram till att hon skulle sända mig vidare till psykologen nästa gång, det datumet ska komma på posten så nu är det bara att vänta igen.

Vi skulle dock ses en gång till när hon skrivit ihop vad vi pratat om och det datumet skulle också komma på posten.

Så nu vet jag inte alls när jag får komma tillbaka igen, vill ha datumen direkt så man har nått att "längta" till, räkna ner...

Vet inte hur jag känner efter mina möten med kuratorn, fick ingen riktig känsla av hur hon såg mig och vad hon tänker... Min utredare skickade mig vidare i kedjan för att han kännde att det var rätt men hon? Dont know...

Vi får se hur det går...

Nu är det snart helg, efterlängtad helg! Har varit en tuff vecka och jag har knappt sovit samt känner att jag igentligen är sjuk men har helt enkelt inte haft tid för det! Så denna helg har jag längtat efter!

Hem och sova lite efter jobbet sen bär det av till sommarstugan =)

Trevlig helg!