Det är ju endå lönehelg så jag bjuder på en bild!

Översta bilden är samma dag som jag fick åka hem.
Mitten bilden är förra fredan på återvesöket.
Understa bilden är från idag.

På bara en vecka så ser det redan så jävla mycket bättre ut!!
Vänster sida (mitt högra) är favorit! Det högra är det som ja kallar "lilla tutten" men den här snyggaste bröstvårtan...

I fredags, exakt en vecka efter operationen så hade jag tid för omläggning av såren.

Eftersom jag inte riktigt kan röra på mig som vanligt så fick jag med mig hela familjen i bilen då frugan körde.

Hade tid kl. 11 så det blev en tidig morgon.

På Karolinska så fick jag komma in i ett rum och lägga mig på en säng.

En läkare tog bort alla kompresser och bandage och tejp som satt så nu kunde jag se allt som hänt för första gången.

Dom stora såren ser vel helt ok ut, tycker kanske att dom går lite väl nära varandra i mitten så att det ser lite ut som att man har en "klyka" men det kan vara att det är lite svullet.

Ena sidan ser ut som ett litet bröst fortfarande tycker jag men det kan också vara svullnad, men det andra är typ helt platt så har svårt att tro att det bara är svullnad utom tror det är lite mer fett kvar där.

Bröstvårtorna är en helt annan historia...

Redan när kirurgen skulle rita upp vart han skule skära så sa han att man kommer vara tvungen att göra minst två operationer på dom eftersom jag har förstora vårtor, själva gården skär dom redan bort till den storlek som anses "normalt" på en man.

MEN jag själv tycker att dom sitter för högt upp och allt för mycket i mitten så att det ser konstigt ut.

Är inte helt nöjd med det så när kirurgen kom för att titta till mig på omläggningen så tog jag det med honom.

Han sa att det går att få dom lite längre ut när man ska fixa till dom en andra gång.

För övrigt så var han nöjd med resultatet vilket var skönt att höra,  man vet ju inte själv vad som är bra och vad som inte är bra utom kan bara gissa när man tittar på det.

Men han sa till läkaren att hon kunde ta bort stygnen som satt runt bröstvårtan då dom fastnat bra redan.

Han sa också att dom kommer skorpa sig och ramla av vilket jag tycker låter ganska groteskt haha...

Läkaren tvättade tillslut allt och satte på ny tejp och kompresser.

Då det är en bit att åka för mig så fick jag OK och ett brev som gör att jag kan lägga om såren på en närmare plats vilket känns som en lättnad.

Men kirurgen kommer kalla mig igen om 2-3 månader så ska det vel fixas till lite.

Då vill jag att han får ner och ut bröstvårtorna lite samt får bort det fett som finns kvar och gör att det ser mer ut som bröst.

Men man vet inte heller hur det kommer se ut när allt läkaren och svullnader eller inte svullnader lägger sig.

Idag la jag om allt själv efter duschen, det är kul att stå framför spegeln nu...

Det kan bara bli bättre för varje dag som går!

Ni kanske tycker att jag inte låter nöjd, jag är överlycklig!

Men det är min kropp och jag ska leva med den resten av livet, då vill jag att det ska se bra ut.

Thats it!

Shit, tiden går snabbt!

Plötsligt en dag så var det grönt ute och sommarvärme, snart antar jag att vinern är här igen så som tiden flyger förbi!

Vad har hänt sen sist då?

Rösten:

Jag har kännt mig lite små sjuk i halsen nästan hela månaden och låter nyvaken dygnet runt.

Vanligtvis så hör folk vad jag säger när jag höjer rösten men nu hör ingen vad jag säger...inte ens när jag försöker skrika för att dom ska höra så går det.

Det känns skit kul! Äntligen så händer det grejer!

Fysiskt:

Jag försöker träna och äta rätt men just nu är jag och frugan inne i en glass period.

Vi drog hem alla Wallander filmerna och bänkar oss med en skål glass med maränger, nogatsås och Oboy pulver varje kväll... Sååååå sjukt gott!

Jag försöker och vill äta nyttigt men jag inser också att jag är sockerberoende och utan socker så blir jag en dålig människa, så jag fortsätter äta det.

Att kapa allt man tycker är gott, t.ex vitt bröd godis och pasta så känns det inte värt det.

Jag får bara fortsätta träna och försöka hålla bort fettet så gott det går.

Vi hade semester i två veckor och var och renoverade på huset. Hade med mig kvarg som jag skulle äta till frukost.

Hade med mig mina tränings piller och pulver och trodde på fullaste allvar att jag skulle ta iaf minst 30 min varje dag till att träna MEN semester är semester och det fanns ingen tid mellan renovering och fika med nära och kära för att hinna ens tänka på att träna.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen, förra veckan blev det noll träningsdagar men första dagen så var jag så sjukt trött, andra dagen så regnade det och motivationen var nere på botten och tredje dagen så åkte jag på konferens med jobbet...

Denna vecka har jag gått till gymmet varje dag och det är så jävla skönt!

När jag tittar på bilder så ser jag possitiva fönändringar och peppar varje vecka efter att ta nya bilder för att jämföra med.

Psykiskt:

Var på svensexa under semestern och den kära och under dagen fullare och fullare brugummen använde mitt valda namn hela tiden, blev nästan lite rörd...

Nu har jag dock gått tillbaka till mitt andra namn igen då det känns bättre eftersom det andra namnet jag valde var mer för min mammas skull och inte min.

Så jag får ta det igen med alla så alla är på samma bana =)

Fick frågan vad jag ville att det skulle stå för namn på bordsplaceringen på bröllopet, tänkte länge och väl och självklart det ska stå mitt tagna namn då det är där jag ska bo om bara några månader så folk får lära sig helt enkelt. Ska bli en intressant dag minst sagt!

Annars handlar livet mest om jobb, bebis, kärlek, renovering och längtan efter sommaren...

Snart är det 3 månader på T. och jag ska ta min tredje spruta, har tid hos logopeden för att mäta rösten igen.

Inte hört nått från plastiken än vilket gör mig orolig!

Eftersom jag ska vara hemma med vår dotter från September så trodde jag ju att jag skulle hinna läka innan dess så man har lite rörelsefrihet + slippa binder under hela sommaren vilket skulle vara en gudagåva!!

Men får ligga på dom igen antar jag. Då jag var på konsultation i Mars och enligt vårdgarantin så skulle jag få operation i Juni men ikke sa nikke...

Skrev upp mig på listan att jag kunde hoppa in om någon avbokar sin operationstid, men antar att det redan står X antal namn på den listan som är före mig. Vill opereras nu Nu NU!

Yes yes thats life!

Yes, nu var det gjort!

Ringde vårdcentralen för att höra om dom fått "brevet" från min läkare på Huddinge, dom fick det tydligen redan igår och har skickat ut ett...brev till mig haha

Tydligen så har dom drop in för sprutor varje dag 8 - 16 så det var bara för mig att skutta iväg!

Var en Indier som tog emot mig, frågade om han gett den förr? Han skratta bara och sa att han jobbat i 20 år...

Tror inte riktigt att han fattade så mycket av det jag sa eftersom han svarade på mina frågor med nånting helt annat.

Försökte iaf förtydliga att det skulle gå sakta...

Men jag märkte aldrig att han stack mig vilket är skönt och det tog kanske...2 min för honom att spruta in all vätska, antar att det är lite mitt emellan bra och dåligt? Eller har jag fel?

Kändes lite som att det flöt ut vatten i hela rumpan ner i benet, hoppas FAN att han spruta in det rätt!

Tog honom i hand och stapla hemåt, börja spänna lite i rumpan på väg upp för en backe haha

Men nu ligger jag i sängen och tänker inte göra många knop =)

Är lite halv sjuk...eller känner mig krasslig men efter helgen så tänkter jag (om jag är helt frisk) börja träna VARJE dag, skriver det mest för att peppa mig själv att faktiskt göra det haha

Frugan fick fotta mig efter duschen innan jag drog iväg förut, ska bli så jävla spännande att se hur man förändras, vad som förändras...

Idag är första dagen på resten av mitt liv!

Var hos min psykolog A. förra veckan.

Vi hade inte så otroligt mycket att säga varann kännde jag. Vi satt mest och tittade på varann i tystnad och när någon väl sa nått så prata vi i mun på varann.

Men hon sa iaf att hon känner sig klar och hon hade träffat utredaren som hon bestämmt ett datum för närstående möte.

Så i slutet av Januari så kommer jag och mina nära och kära sätta oss i en ring på Huddinge med utredaren J. och psykologen A. för att prata ut.

Just nu har jag bjudit med min fru, min mamma och en av mina systrar (den som jag står närmast).

Jag har ganska många syskon och självklart en pappa men jag har inte den rellationen med dom så som jag har med min syster och mamma. Visst träffar jag dom när jag är på hemmaplan men det är lite mer för att jag måste, eller för att dom är där och så är det.

Dom vet inte heller något så jag känner inte att jag behöver bjuda dom.

Jag sa till min svärmor att det var dags för träff och att hon var välkommen.

Men jag känner lite nu att tänk om jag bjuder in sånna som inte tillhör min blods familj så kanske mamma blir ledsen och känner sig överkört och inte allt vill prata.

Hur gjorde ni på era träffar, vilka hade ni med och hur många känns O.K.?

Men det känns skönt att själva utredningen är över, när jag gick från psykologen så känndes det lite som att jag gått vidare i nån tävling på tv, typ vem vill bli miljonär eller nått...."Grattis, du har gått vidare..."

Det är skönt iaf att veta att nu kan man bara se frammåt och hoppas att utredningsteamet ser samma sak som jag känner.

Min psykolog sa också under mötet att "Ja du verkar så tillfreds med livet och glad..."

JA! Jag är tillfreds och lycklig med själva livet men inte med mig själv! Jag är lycklig med min fru och längtar med lycka efter vårt barn som ligger och jäser i magen MEN jag är inte lycklig i mig själv och hur jag måste spela en roll varje dag när jag går utanför min ytterdörr. Kliva i skorna på den låtsasperson som jag byggt upp och spelar när jag är på jobbet eller vart jag än är, sitta tyst i ett hörn på tunnelbanan och inte våga prata i telefonen så att någon kan höra min röst, hålla mig så att jag nästan spricker för att jag inte vill gå på "tjejtoaletten" eller vågar gå på "killtoaletten"...

Jag är trött på att leva en lögn och att inte få vara en stark person som vågar stå för vem jag är!

Det ska bli en ändring på det....

...hur går det ihop kanske ni frågar er??

Jo men då kan vi kanske börja med "ofredad" historian.

Det hela började för många år sen då jag åkte in akut med ambulans pga svårta magsmärtor vilket tydligen var en cysta som spruckit på dom nedre reginerna.

För något år sedan så bvörjade det igen och jag har ett par gånger fått åka hem från jobbet eller stanna hemma från jobbet pga liknande smärtor. Men varje gång jag fått dom så har jag haft en energidryck i handen.

Räknade 1 + 1 och slutade med energidryck och drog ner på kaffet från 15 koppar till max 2 då jag trodde att det var magsår.

Och i måndags så kom smärtan tillbaka, utan energidryck och annat...fick sjuka mig från jobbet och på tisdag morgon ringde jag sjukstugan.

Dom bad mig åka in till akuten för att kontrollera vad det kan vara.

Sagt och gjort så var jag där, inte fullt till mods då jag anade vart dom skulle skicka mig...helt fel hade man inte heller då dom direkt skickade upp mig till gyn.

Fuck me!

Har endast varit på gyn en gång och då i samband med mitt ambulans åkande, var även ganska high på morfin så sov nästan igenom det hela.

Men nu var stunden inne...

Inte nog med att jag och gynologen var där så var även en läkarstudent och en sjuksköteska där....samtliga stående och glor och stoppar in saker i mig.

Fuck off!

Jag vet att även kvinnor som lever som kvinnor också har problem med hela kalaset men shit vad obekväm man kan känna sig!

För mig känns det bara...blä!? Lite som ett ofredande, ett sexuellt ofredande.

Man är så blottad och kan inte göra något för att stoppa det hela.

Jag stirrade på en punkt upp i taket dom timmarna som det känndes att jag låg där.

Men nu vet jag iaf vad den otroliga smärtan troligtvis beror på samt att jag troligtvis kommer att fortsätta få sån smärta iaf tills jag får operera bort skiten! Jag vill få bort den, den ska inte vara där!

Bara jag får spara några ägg och hålla tummarna för att min fru nån gång kanske ska få använda dom så vi kan skapa en lite mig, en liten jr.

Jag vet att det är viktigt att gå, har fått brev med kallelse för cellprov titt som tätt men den har hamnat i sopkorgen...har varit lite som dom i lyxfällan med sina inkasso brev.

Syns dom inte så finns dom inte.

Men nu är det gjort, var lika bra att få det gjort när jag ändå var tvungen att ligga där.

Det känns iaf bra. Så nu väntar jag bara på provsvaren.

Och "jävligt peppad" då?

Joooo....jag har två möten på Huddinge nu på morgonen.

Först ett med psykologen och strax efter ett med kuratorn.

Sjukt peppad, kul att ha två på samma dag också...

Så jag uppdaterar snaaaart om vad som sagts och gjorts på mötena.

Det ända jag vet är att jag och kuratorn ska ha vårt sista möte och gå igenom vad vi sagt och hennes slutliga ord om det hela.

Pepp! Pepp! Pepp!

http://bestmedbart.wordpress.com/2012/02...20/hatmail/#comments

Ok...

Den här bloggen kommer fungera som ett verktyg för mig att följa mig själv och mina tankar, som en dagbok som man kan blicka tillbaka på. Sjävklart är även ni välkommna.

Har följt så många andra bloggar som hjälpt mig, det finns för få svenska FTM bloggar så varför inte starta en själv.

Hoppas att jag kan hjälpa någon som mig och kanske få knyta lite kontakter.

Jag är FTM och har nyligen påbörjat min utredning och det kommer bli min resa som ni får följa.