Då jag och frun är i startgropen på att skapa en helt egen familj så försöker vi att knappa in lite vuxenpoäng.

Jag täcknade en gravidförsäkring på henne och för lillen då man aldrig vet vad som kan hända.

Försäkringsbolaget ringde upp och fråga om vi ville ha ett hembesök. Taget.

Han var hemma hos oss i veckan och gick igenom allt.

Eftersom jag redan har en försäkring hos dom sedan jag föddes så känns det dumt att byta.

Nu får jag dock skämmas lite och erkänna att det är min mor som än idag betalar för försäkringen fast jag varit utflugen ur hemmet sen jag var 17....skäms!

Men nu utökade jag den, höjde upp lite och la till en livs försäkring så familjen får lite kompensation om jag skulle försvinna.

Även frun fick sig en försäkring, känns nästan obligatoriskt att man ska ha det...men inte alla som har.

Eftersom jag skulle plussa på min gamla barnförsäkring till en lite mer vuxenförsäkring så fick jag fylla i några dokument om att jag är frisk och ska fylla i allt dom skulle kunna se om dom plocka ut min jornal från sjukhuset.

Så då fyllde jag i ENID...gubben som var över blev varken förskräckt eller konstig när jag förklarade vad det var.

Känndes riktigt skönt faktist, jag snacka om det som att det var en hosta och inget annat och han tog det bra.

Han fråga inget speciellt heller. Om alla vore som honom så skulle livet vara lite lättare.

Då jag har inte "kommit ut" i det sociala livet utom till vissa vänner och viss familj så var det första gången jag tog upp det för någon som inte tillhör "min"  krets.

Har valt att vänta tills ja får min diagnos innan jag kommer ut för jobb m.m

Längtar efter att stänga mitt facebook konto även fast jag inte heter mitt riktiga namn där.

Få mitt namn ändrat på jobbet, i alla löesystem och personalfiler...

Men det är ju det där med namn, fasiken vad svårt!

Även fast jag alltid velat ha ett kill namn så har jag inget som rullar på tungan.

Det står ett namn i min frus förlovningsring men inget i vigselringen pga att jag inte känner samma sakn för det namnet längre fast jag trodde att det var det jag ville heta. Konstigt.

Har ett namn som en lätt avlägsen släkting heter som jag gillar och jag tycker att jag skulle passa som men har svårt att känna att det är ok för min mamma då det är på hennes sida.

Frågat min mamma vad jag skulle fått för namn om jag kommit ut med snopp men får inget svar.

Det namn jag har idag är så rotat i mig också, jag säger det säkert 500 ggr om dagen och har gjort det i hela mitt vuxna yrkesliv då jag arbetat mycket i telefon och gör det nu också.

Hur har tankegångarna gått för er? Visste ni på en gång?

Det här med namn är aktuellt för inte bara mig utom den lilla skrutt som ligger och chillar i fruns bullugn.

Vi har ett flicknamn men inget pojknamn, som att vi har svårt för just pojknamn...

På måndag ska vi på Ultraljud igen och kommer troligtvis få veta vad det blir för nått, själv vill jag ha en son men blir minst lika lycklig med en dotter.

I helgen så blir det renovering som vanligt på schemat så hoppas att minusgraderna håller sig borta!

OCh nästa vecka är det som sagt ultraljud med babe och ENID med kuratorn så fullt upp!

Man kan inte vara annat än smart när man är lite för snabb på gröten.
Som jag skrev i inlägget "Nya tidER" så fick jag två brev med nya tider som skulle infalla på samma dag bara efter varann.
Wrooooong!!!
Hade rätt att jag skulle träffa psykologen kl. 09 den 18/11 MEN den andra tiden med kuratorn kl 11 var inte den 18/11 utom den 18/10 så jag har MISSAT en tid!
Pissskit!!!

Jag som satt snällt och väntade efter att jag lämnat in psyktesten. Väntade och väntade tills psykologen gick förbi för att hämta kaffe. Vi gick igenom bokningarna och inget fanns så tillslut kom kuratorn och snacka med mig.
Vi bokade in en ny tid till 1 November som var den första tiden som passade mig.

Känns sjukt drygt att veta att kuratorns del igentligen skulle vart klar nu.

MEN jag hade ju ett möte iaf!
Psykologen hade massa tiks för sig son gjorde att jag hade svårt att konsentrera mig. Var för övrigt sjukt trött efter en natt på jobbet.
Tydligen så har hon tillhört teamet i Lund tidigare men tyckte att hon verkade lite negativt inställd till hela grejen men vad hon kallar "könsbyte".
Det kanske är deras sätt att testa än vad vet jag?
Men jag är den jag är och inget kan ändra på det!
Mötet kom och gick och jag hann fylla i alla test på plats.
Vi bokade in en tid 14:e November då vi ska gå igenom vad hon kommer fram till av mina JA och NEJ svar.
Enligt henne så skulle vi bara behöva ses nästa gång om inget "sticker ut".

Så skönt med nya tider som troligtvis kryssar av både kurator och psykolog :)

Dock lät det som att närstående samtalet först blir efter årsskifter. Vill ha det nu nu nu (stampar som ett barn)
Neee så stressig är jag inte, vardagen flyter på ganska smidigt och snabbt och det är mest baby prat och renovering som gäller...

Trevlig helg!!

Sitter och fyller i testen ja fick på första mötet medans ja väntar på nästa..

Vissa frågor är riktigt sjuka, och vissa skrattar man lite åt!?

Men men utredning är utredning!!

...hur går det ihop kanske ni frågar er??

Jo men då kan vi kanske börja med "ofredad" historian.

Det hela började för många år sen då jag åkte in akut med ambulans pga svårta magsmärtor vilket tydligen var en cysta som spruckit på dom nedre reginerna.

För något år sedan så bvörjade det igen och jag har ett par gånger fått åka hem från jobbet eller stanna hemma från jobbet pga liknande smärtor. Men varje gång jag fått dom så har jag haft en energidryck i handen.

Räknade 1 + 1 och slutade med energidryck och drog ner på kaffet från 15 koppar till max 2 då jag trodde att det var magsår.

Och i måndags så kom smärtan tillbaka, utan energidryck och annat...fick sjuka mig från jobbet och på tisdag morgon ringde jag sjukstugan.

Dom bad mig åka in till akuten för att kontrollera vad det kan vara.

Sagt och gjort så var jag där, inte fullt till mods då jag anade vart dom skulle skicka mig...helt fel hade man inte heller då dom direkt skickade upp mig till gyn.

Fuck me!

Har endast varit på gyn en gång och då i samband med mitt ambulans åkande, var även ganska high på morfin så sov nästan igenom det hela.

Men nu var stunden inne...

Inte nog med att jag och gynologen var där så var även en läkarstudent och en sjuksköteska där....samtliga stående och glor och stoppar in saker i mig.

Fuck off!

Jag vet att även kvinnor som lever som kvinnor också har problem med hela kalaset men shit vad obekväm man kan känna sig!

För mig känns det bara...blä!? Lite som ett ofredande, ett sexuellt ofredande.

Man är så blottad och kan inte göra något för att stoppa det hela.

Jag stirrade på en punkt upp i taket dom timmarna som det känndes att jag låg där.

Men nu vet jag iaf vad den otroliga smärtan troligtvis beror på samt att jag troligtvis kommer att fortsätta få sån smärta iaf tills jag får operera bort skiten! Jag vill få bort den, den ska inte vara där!

Bara jag får spara några ägg och hålla tummarna för att min fru nån gång kanske ska få använda dom så vi kan skapa en lite mig, en liten jr.

Jag vet att det är viktigt att gå, har fått brev med kallelse för cellprov titt som tätt men den har hamnat i sopkorgen...har varit lite som dom i lyxfällan med sina inkasso brev.

Syns dom inte så finns dom inte.

Men nu är det gjort, var lika bra att få det gjort när jag ändå var tvungen att ligga där.

Det känns iaf bra. Så nu väntar jag bara på provsvaren.

Och "jävligt peppad" då?

Joooo....jag har två möten på Huddinge nu på morgonen.

Först ett med psykologen och strax efter ett med kuratorn.

Sjukt peppad, kul att ha två på samma dag också...

Så jag uppdaterar snaaaart om vad som sagts och gjorts på mötena.

Det ända jag vet är att jag och kuratorn ska ha vårt sista möte och gå igenom vad vi sagt och hennes slutliga ord om det hela.

Pepp! Pepp! Pepp!

http://bestmedbart.wordpress.com/2012/02...20/hatmail/#comments

Hello,

Tänkte posta lite bilder och en fråga till er som redan startat med hormoner ...

Kan tyckas att ja ser ut som en apa men hur kommer man se ut sen?!?

Hur håriga var ni före ni starta med T mot hur det är idag?

Får upp ett minne i huvudet från när man var mindre och läste "En dingding värld" där dom då och då hade med "Varulf familjen" och det är lite så jag ibland tror att ja kommer se ut hahahaha...

Har som många andra glott många timmar på youtube klipp och där säger vissa att "Åååå jag börjar få hår på knäskålarna" eller "håret börjar synas på låren"...

Jag är svennebanan vit och har inget dna som gör att ja börde vara extra hårig.

Har kört snaggat huvud sen tonåring och brukar få hjälp med att raka snyggt bak i nacken och det går att fortsätta ner på ryggen om man bara vill.

Jag kanske är "normal hårig" men vad vet jag?

(Bilderna går att klicka på så att dom blir större)

Shiiiit va sämst man kan vara på att blogga då!

Har verkligen inte haft någon tid. Gått genom dörren 22:50 och kommer hem runt 11-12 tiden pga massa övertid på jobbet samt att man har en gravid fru som är trött och mår illa som jag försöker underlätta för hemma = inte mycket tid över. Ligger sjukt efter när det gäller sömn även fast det känns som jag bara ligger i sängen när jag är hemma.

Träningen är också helt bortglömd, vill men utan sömn så känns det som att man bara skulle bryta ner kroppen ist för att bygga upp så får hoppa den tills jag är i fas igen, surt!

Dagens möte på Huddinge gick...snabbt! Stod och snacka med receptionisten som var mycket pratglad först eftersom jag var så tidig. Hann sitta i väntrummet max 5 min innan han ropade in mig.

Han frågade samma som sist...om jag ångrat mig eller tvekar eller vill avbryta, att det kanske går för snabbt eller om jag upplever några problem. NEJ var allt jag kunde säga, tycker det går mer sakta än något annat.

Mötet var mest till för att han ville stämma av med mig hur jag tyckte att det gick och så...
Men han hade nått sort psykologiskt test för att se om jag var manodepressiv eller hade några andra psykiska störningar. Nix ingen sånt, jag klarade testet med toppbetyg tydligen. Tog kanske 5 min att gå igenom.
Vi skrattade mest och snackade lite allmänt om frågorna.

Mötet varade ca. 15 min totalt...eller kanske 20 eftersom han ropade in mig lite tidigare än vad tiden var.
MEN...men att jag återigen pajar min sömn samt betalade 200 kr och åkte enda ut till Huddinge för ett 20 minuters möte gjorde mig verkligen inget idag då min utredare sa saker som verkligen värmde.
Han sa att han tycker att jag passerar otroligt bra för någon som inte tagit hormoner och ifrågasatte om jag verkligen inte gick på hormoner...sjukt att en ifrågasättning kan göra en så lycklig!

Tycker själv inte att jag passerar så bra som han verkar tycka, och att tro att jag går på hormoner redan...sick!
I tonåren...runt 18-20 år så hade jag smalt ansikte, inte så mycket höfter och små fettisar på bröstkorgen och nu har jag blivit rund som en boll (enligt mig) med rikigt babyhull kinder och lite lätt dubbelhaka (enligt mig), svårgömda höfter samt kör två binders när jag är ute bland folk.

Så han har verkligen gjort min dag...min vecka, ja kommer leva länge på hans ord!

Klockan är snart 12, vet inte om man ska våga somna eller inte....ska upp och möta frun på stan vid 15-16 för att försöka söka nytt ID-kort.

Dels så har jag bytt till min frus efternamn och dels för att mitt kort gick ut i Maj...wooops. Börjar bli nekad att hämta ut paket och nästan nekad i receptionen på sjukhuset eftersom det är för gammalt!

Får inte heller övningsköra, vilket jag verkligen måste!
Knodden är som sagt planerad att ploppa ut Mars/April och då ska jag ha mitt körkort, måste ha mitt körkort och snart blir frugan så tjock så att hon själv kommer ha svårt att köra bil.

Då vi planerar att flytta ner till vårt hus till nästa sen sommar / höst så är det ganska mycket renovering som ska till för att bli klara. Då frun från och med nu inte får måla och helst inte ska lyfta så ligger nästan allt på mig, vilket satt lite stress i magen. Men det blir bra...

Lite update från mig!

Ska försöka uppdatera oftare, får använda tiden jag har när jag tar mig till och från jobbet fast då brukar jag läsa alla era bloggar som jag följer =)