Yeees, då var det två veckor sen jag låg på operationsbordet i Solna!!

Tiden går fort och det känns skönt! Även fast det betyder närmare snö, kyla och jul stress så betyder det att bli återställd och kunna se mer resultat efter operationen =)

Eftersom det inte sitter någon plast över kompresserna och tejpen så har jag lagt om såren själv efter duschen.

Använder handsprit maniskt, torkar torrt med sånt pappers servetter man har till blöjbyten, tvättar rent med sårtvätts servetter och sen lufttorkar.

Sen har jag smörjt in såren med sårsalva och masserat lite lätt.

Bröstvårtorna har blödit lite vilket jag även sett på kompresserna när jag bytt dom...

Dom ser jävligt läskiga ut för att uttryka mig fint hehe

Tycker själv att det ser ut som att dom ska trilla av, på vissa ställen så har det läkt ihop med huden men på vissa ställen så är det som att man kan flika upp...om ni förstår hur jag menar?

Tycker att det var lite konstigt att dom tog bort stygnen efter bara en vecka då dom är otroligt utsatta.

Tycker dom borde ha stygn som släpper av sig själva på just bröstvårtan men antar att läkarna vet bäst?

jag har googlat och läst otroligt mycket om sår, sårbehandlig, ärr och hur man gör för att få mininal ärrbildning.

Det finns så mycket olika krämer och special grejer man skulle vilja köpa och göra men mycket är ap dyrt och säkert inte ens värt det.

Men nått som jag läst är att Aloe Vera kan göra underverk med sår så jag ska köpa en ren Aloe Vera gel som ja sen ska smörja och massera. Massera har jag också läst ska förhindra fula ärr.

Sen ska jag byta papperstejpen till Mepitac som är gjord av silicon då silicon ska var bättre för såret + att det "rör på sig" när man rör på sig. Den är ganska dyr men man kan använda samma ca. en vecka.

Sen försöker jag hitta nått bättre att ha över bröstvårtorna och har tittat på dom som gör Mepitac - Mölnlycke Health Care men inte riktigt bestämt mig för vad man ska välja än.

Ska se hur bröstvårtorna ser ut nästa gång jag ska lägga om dom, kanske ska boka en tid på sjukhuset så att nån som vet vad dom håller på med får titta på chabraket.

Annars så rullar livet på som vanligt, nu lyfter jag dottern ganska mycket.

Hur kul är det för en 7 månaders att bara ligga i sängen hela dagen?

Kan inte busa riktigt som vanligt men nästan och det verkar hon glad över i alla fall och det är det viktigaste.

Nu har fina frun höstlov och vi ska passa på att åka till min hemstad, hälsa på familjen och träffa lite kompisar.

Ska bli intressant och se hur min mamma uppför sig.

Har en del ansiktbehåring nu och boobsen är ett minne blott så det är inte nått hon kan ignorera längre...eller?

Hade inte berättat för henne att jag skulle operera mig då vi inte snackar så ofta utom operationen kom upp i ett mail om något helt annat.

Då skickade hon några snyftiga sms om att hon hade velat vara där för mig när jag var på sjukhuset och att hon älskade mig...

Upp till bevis säger jag!

Fick en kommentar att jag målaR upp en skräckbild av operatinen vilket är helt fel.

Ni som tyckte det måste läst inlägget ur er egen fantasi med era rädslor i tankarna...

Jag hade en grymt bra tid, det var bara små snärtiga sjuksköterskor som var dunder trevliga som jag skrattade mycket med, alla läkare uppe på operation var trevliga och skämtsamma och kändes proffsiga.

Jag blev servad i sängen och hela tiden frågan om allt var bra och att dom bara var ett knapptryck bort om det var nått...

Kan faktiskt inte klaga på nått, det som var jobbigt var att ha ett sånt kaffe sug men det löste sig med att jag fick två koppar direkt när det fanns kaffe haha

Jag hade inte smärtsamt ont efter operationen, jag kunde byta om till egna kläder, jag gick ur och i sängen själv, gick på toa själv tog mig från Sthlm ner till Småland själv med en tung sportväska helt själv dagen efter operationen.

Fan, det var som att ha en liten mini semester! Jag låg och käka Polly, glodde på Sons of Anarchy och chillade...var ganska gött faktiskt haha

Vill inte att nån ska vara rädd för det här, det är en av dom bästa saker som hänt i mitt liv!

Nu är det dags för fredagsmys!

Trevlg helg!

Jag överlevde och lever.

Tillslut så kom en sjuksyster och hämtade mig, jag blir invisad till ett rum där jag fick vänta på min kirurg.

När han kom fick jag strippa och han mätte och målade upp var snitten skulle sitta.

Sen fick jag gå ut i hallen och lägga mig i en säng, brevid fika bordet. Jääävligt dryg då man inte käkat nått och var sjukligt sugen på en kopp kaffe.

Efter en stund kom två sjuksystrar och körde upp mig till uppvaket där jag fick vänta på min tur. Fick ta två värktabletter och sen fick jag ett dropp insatt i armvecket. Sen fick jag gå in till operations salen och hoppa upp på ett litet bord.

Dom satte på småbord där armarna skulle ligga sen fick jag andas och så sa dom godnatt... ...sen vaknade jag på uppvaket igen, kändes som att bara blundade.

Jag hade inte ont utom det stramade bara lite och tryckte eftersom jag hade ett stretch band runt bröstkorgen.

Dom frågade om jag ville ha smärtstillande, och det behövde jag inte utom frågade bara efter en kopp kaffe.

Tyvärr hade dom inget utom jag fick vänta ca. 1 tim på att bli ner rullad till mitt rum.

Fick dela rum med 3 andra, två gubbar och en medelålders kille som opererat fötterna.

Efter två koppar kaffe och några timmar så kom en polare och hälsade på.

Då gick jag på toa för första gången och bytte om till lite skönare kläder.

På kvällen kom en doktor och öppnade tillslut upp paketet så jag fick se vad som döljde sig där under.

Såg vel helt ok ut men var svårt att avgöra eftersom det var ganska mycket kompresser och tejp.

Dagen efter så kom doktorn igen och tittade till såren, sa att allt såg bra ut och kallade på den som skulle ta bort blodbollarna.

Kan säga att det som gjorde mest ont var när hon klippte upp stygnen som rören satt fast i, visst känndes det när hon drog ut dom men det var nån sekund bara.

Hon plåstrade om och satte på plast så att jag skulle kunna duscha. Sen fick jag gå...

Såg nog ut som ringaren i Notre Dame eftersom man inte kan sträcka på sig, det känns som att man ska dra upp hela såren om man gör nått förhastat.

Men jag tog mig från sjukhuset till centralen och på tåget till Norrköping där min underbara fru kom och hämta upp mig.

Sen jag kom hem så har jag försökt att inte lyfta så mycket och tagit det ganska lugnt.

Första dagarna så gjorde det ständigt ont men en smärta man kan hantera, har bara tagit några enstaka verktabletter sen själva operationen.

På måndagen så var jag hemma själv med min dotter, det funkade men det var krävande så min fru stannade hemma resten av veckan.

Kan säga att om man tycker det är svårt att andas med binder så är det inget mot att binda med det här stretch bandet dygnet runt.

Varje steg, rörelse och ord gör att man blir anfådd, det tär på en. Jag har tagit av den lite då och då bara för att andas.

Det blir sakta men säkert enklare att röra sig, det gör mindre ont och man lär sig att andas så att man kan fungera.

Men efter en hel dag med rörelser och kanske några lyft av dottern eller hundarna så gör det lite extra ont.

Nu är det bara att vänta på att det ska läka...

Så då sitter man i väntrummet aka. dagrummet på Avdelning E13, Rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset!!!

Det är med skräckblandad förtjusning som jag väntat på att dom ska ropa mitt namn...

Hade tid hos logopeden igår och fick ta mig upp galet tidigt, förflytta dottern till sin mormor som skulle vara barnvakt, åka bil med frugan till närmaste by med tågspår, ta fjärrtåget till Linköping, ta tåget till Sthlm, ta tuben ut till förorten och sen ta bussen till Huddinge sjukhuset...
Det blev en lång dag!
Hade sjunkit till att ligga på 130 som normalläge med rösten, sist jag var där så låg jag på 150 så det var skönt att höra...för jag hör det inte själv!

Sen åkte jag till en polare, åt sushi och snackade massa skit och skrattade otroligt mycket...det var skönt eftersom nånstans där inne så är man lite nervös!

Sen så sent som jag orkade så fick jag överta badrummet och använda Weet hårborttagningsmedel...vilket är skiiitdåligt förövrigt!
Sen skulle jag skrubba mig och tvätta håret med bakteriedödande medel x2.
Sen försökte jag sova, gick inte alls tyckte jag tills jag vaknade av ett jävligt irritetande larm 04:50...
Ursäkta men 04:50 är ej humant för mig! Men jag klarade det!
Efter tub och buss så är jag här, även idag skrubbad x2!

Nu väntar jag bara...
Väntar...
Väntar...
Och väntar!

He hopp,..

Då har det gått en månad sen sist och kan säga att det inte hänt något alls sen dess.

Börjar starkt tro att han faktiskt inte gav mig Nebido utom något annat...vilket känns jävligt surt!

Var och tog min andra sprut igår och valde då bort indiern och fick en trevlig medelålders kvinna.

Hon hade gett just Nebido ett par gånger förut och hade även arbetat på en arbetsplats där hon dagligten gav intramuskulärt flertal gånger så hon visste vad hon höll på med.

Jag fick titta på nålen och när hon drog in vätskan, tog sjukt lång tid bara det...hon sa att om hon skulle släppa så skulle det åka tillbaka i ampullen.

Shit tänkte jag, han gav mig fan inte det där för han höll inte på länge utom jag var som sagt in och ut genom dörren på kanske 3 min...

Jag fick ligga på sida denna gång med övre benet lite uppdraget mot magen för det är så man ska ligga sa hon, även där gjorde han fel då jag låg på mage?

Men sen stack hon in den och började spruta, kände direkt att det spände till i muskeln och hon tog goood tid på sig, kankse 5 min i alla fall.

Jag berättade om hur indiern gjort och hon tyckte det hela lät mycket konstigt och inte alls rätt så att jag fick hennes namn och jag kunde då fråga om just henne nästa gång vilket känns jävligt skönt!

Hon snicksnackade lite, varför jag tog just Nebido, hur jag upplever allt m.m jätte super trevlig, kände mig trygg där jag låg.

På¨vägen hem haltade jag nästan då jag inte var beredd på att det skulle spänna just så mycket som det gjorde haha

Men nu vet jag i alla fall att jag verkligen har fått min spruta...

Funderar på att ringa min endo läkare och berätta om första sprutan, kanske ta ett nytt blodprov för att se mina värden och kanske få ta en ny spruta ganska snart...

Annars så är det i Juni som jag ska ta nästa, känns långt bort men det är så det är och man ska inte klaga när man väl är här =)

Träffade även min psykolog på ENID mottagningen för en uppföljning samma dag.

Blev mycket bebis prat då det är hela mitt liv just nu. Men vi pratade lite om mamma då hon fortfarande inte vill veta av min diagnos utom låtsas som ingenting.

Hon frågade hur det gått på jobbet och jag fick berätta att jag troligtvis inte kommer berätta före jag slutar om jag inte plötsligt får helskägg och basarnas basröst.

Detta pga att jag är lite orolig över hur dom skulle reagera och smått rädd för att utsättas för hatbrott...

Hon tyckte det hela lät fruktasvärt, att det kan vara så på en arbetsplats, att man är rädd från och till men det är så jag har det, jag vet att det snackas skit bakom ryggen på mig, att dom ser ner på mig pga min "läggning", att jag och min fru har barn, att vi är en skam, att jag är onaturlig...MEN fuck it!

När jag lämnar den här platsen så kommer jag aldrig titta tillbaka, trångsynta människor som dom har jag noll respekt för!

Har kontakt med en på HR (Human Resorses = personalavdelningen) jag har berättat hela historien om mig, vad jag går igenom just nu och vad som kommer att hända.

Att jag kommer att sluta här i samband med min pappaledighet och söka nytt jobb på den nya orten men fortfarande på samma firma och då jobba kvar i systemet.

Att jag vill få mitt namn ändrat i systemet för att behålla arbetstid och referenser för att så enkelt som möjligt komma vidare.

Enligt henne så behövs det en del pappers arbete från olika instanser för att byta just förnamn och sedan är det riktigt klurigt med personnummret men det är ju ett tag kvar tills jag är där och då har dom nog benat ut det åt mig.

Men enligt henne så ska det inte vara något problem utom önskar mig all lycka i livet och sa att hon kunde prata med sina kontakter som hon har på min nya ort och se om dom har möjlighet att förflytta mig så jag är peppad.

Måste berätta för min chef då han kommer få agera referens åt mig när jag söker nytt jobb...

Saken är den att vi tappat kontakten och haft lite bad blood mellan oss den senaste tiden, han är oförstående och borstar bara av sig saker känns det som då även han ska sluta på just denna arbetsplats snart...

Men jag ska ta tag i det när jag känner att vi är på lite bättre fot!

Annars så rullar livet på helt enkelt.

Mycket bebis men känner att jag inte riktigt räcker till just nu...

Jobbar mina timnmar på natten, kommer hem, går ut med hunden, försöker äta frukost med frugan och gulla lite med sötnosen sen är det att försöka sova vilket är det som inte riktigt funkar just nu...

Min fru är den mest underbara som finns, stor eloge till henne som fortfarande står ut med mig!

Hon tar alltid en promenad när jag ska lägga mig för att jag ska få möjligheten att somna vilket är så fint gjort av henne.

Men jag sover dåligt och för lite så är bara trött och små grinig när jag sen vaknar...vet inte vad jag ska göra?

Vill hinna vara en bra sambo, hjälpa till hemma...

Vill ha tid att få vara kär i min fru, att visa att hon är mitt allt...

Vill hinna se min dotter utvecklas och att hon ska känna mig och känna sig trygg hos mig...

Vill hinna leka och busa med min hund, gå ut på promenader och mysa...

Vill inte jobba....

Vill inte vara trött...

Vill träna, sova, äta, älska och njuta!

Ge mig sommar, värme och ledighet nu! Nu Nu Nu!

Hmm...

Ska ta nya kort idag för att ha mina 1 månads bilder sen ska jag ta och raka mig för att se hur det växer tillbaka igen, vad som händer med kroppen nu när jag är 100% säker på att testosteronet är i mig, så sjukt peppad på hur det ska gå =)

Så då är jag på väg hem från Plastikkirurgin på Karolinska i Solna.
Tog ca. 5 - 10 min.
Var en riktig sprätt jag träffade. Ung kolle med gröna convers skor, riktigt skön snubbe.
Men han visade dom olika ärren dom blir sen klämde han lite på mig.
Jag sa att jag planerar en stor chestpiece så att jag täcker ärren ändå.
Då planerar han in den lätta operationen där det blir du dubbla ärr under och runt bröstvårtorna eftersom dom flyttas upp... Så nu är det bara att vänta på en remiss i brevlådan!
Shiiiit helt sjukt! Snart är det dags!

Klarade min teori igår också, fick 61 rätt...något jag aldrig trodde. Var 100% säker på att jag hade fel på minst 25 frågor. Var som att jag tappade hjärnan när jag satte mig vid dator.
Men nu är det fixat!
Bara uppkörningen kvar och jag har så nervös mage inför det att det känns sim man ska göra på sig! Jag vet att jag kan köra, jag kan regler m.m och min lärare tycker att jag kör riktigt bra men bara för att det är uppkörning så antar jag att jag kommet göra alllllla fel... Hmm...

Jaja nu är det påsk iaf och vi ska åka iväg och och visa upp vårat lilla under för våran släkt. Ska bli mysigt!
6 dagars semester före jobbet börjar igen. Inte jobbat sen den 7:e så det känns lite tungt! Får passa på att riktigt njuta dom här sista dagarna. ;)

Glad Påsk!!

Hade tid på Endokrinkliniken idag...och nu har jag mitt T.

Tydligen så har jag nån "sjukdom" som gör att jag har högre testosteronhalt i kroppen än biologiska kvinnor.
Kanske färför både min utredare och nu min endokrin läkare tror att jag självmedicinerar...
Men annars så såg allt bra ut!

Läkaren frågade hur jag såg på det hela och jag sa att pga att jag har en dotter på 2 veckor så vill jac undvika gel eftersom man har henne så mycket nära kontakt hela tiden.
Så jag sa att jag ville ha sprutor ist och han sa typ... Japp, men då fixar vi det!
Haha helt sjukt, jag visste juh att jag var berättigad till medicinering men tänkte att man kanske skulle genomgå massa prov och test och ja jag vet inte vad?
Kändes bara så enkelt...

Kommer bli kallad till en skelett undersökning då det finns dålig forskning på hur nebido påvärkar skelettet. Detta pga att man behöver östrogen för att bibehålla ett starkt skelett, bio män har också östrogen i kroppen så det är inte konstigt!

Hämtade ut Nebido på Apoteket direkt men eftersom min läkare tydligen ska skicka ett brev (vem gör sånt 2013?) till min lokala vårdcentral så kommer det troligtvis dröja tills nästa vecka innan ja får sprutan i min skjärt!
Men jag längtar med längtan...

Det är nu det händer!!!

Japp, då var första besöket hos Logopeden kirrat och klart!

Kan säga att man är lite snurrig som nybliven pappa...
Åkte till Logopeden redan igår, tog en stund innan jag fattade att jag var en hel dag för tidig haha

Men idag var det min tur. Var lite nervös eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade mig.
Hon var helt störtskön! Använde mitt rätta namn, rätt pronom och kalla mig pappa...nått jag aldrig kommet bli trött på!

Fick fylla i lite papper som vi gick igenom, hur jag kände för min röst.
Om jag kunde passera, om jag anstränger den, om jag undviker att använda den sociallt m.m

Sen fick ja gå in i studion och spela in när jag läser en kort berättelse och upprepa typ "rim" ? Kändes helt OK men sen skulle vi spela in mitt röstomfång.
Skulle säga "Aaa" i olika lägen så att man kunde få ihop rn bild på dator.
Kan säga att vi skratta ganska mycket när vi spela in men tillslut fick vi ihop det.

Om alla läkare är så trevliga som henne skulle jag aldrig vara nervös haha

Efter mitt besök på Endokrinkliniken nästa vecka så ska jag höra av mig då dom ska kalla mig för att mäta mig efter 3 månader på T.

Här kommer en bild på min röst: