I fredags, exakt en vecka efter operationen så hade jag tid för omläggning av såren.

Eftersom jag inte riktigt kan röra på mig som vanligt så fick jag med mig hela familjen i bilen då frugan körde.

Hade tid kl. 11 så det blev en tidig morgon.

På Karolinska så fick jag komma in i ett rum och lägga mig på en säng.

En läkare tog bort alla kompresser och bandage och tejp som satt så nu kunde jag se allt som hänt för första gången.

Dom stora såren ser vel helt ok ut, tycker kanske att dom går lite väl nära varandra i mitten så att det ser lite ut som att man har en "klyka" men det kan vara att det är lite svullet.

Ena sidan ser ut som ett litet bröst fortfarande tycker jag men det kan också vara svullnad, men det andra är typ helt platt så har svårt att tro att det bara är svullnad utom tror det är lite mer fett kvar där.

Bröstvårtorna är en helt annan historia...

Redan när kirurgen skulle rita upp vart han skule skära så sa han att man kommer vara tvungen att göra minst två operationer på dom eftersom jag har förstora vårtor, själva gården skär dom redan bort till den storlek som anses "normalt" på en man.

MEN jag själv tycker att dom sitter för högt upp och allt för mycket i mitten så att det ser konstigt ut.

Är inte helt nöjd med det så när kirurgen kom för att titta till mig på omläggningen så tog jag det med honom.

Han sa att det går att få dom lite längre ut när man ska fixa till dom en andra gång.

För övrigt så var han nöjd med resultatet vilket var skönt att höra,  man vet ju inte själv vad som är bra och vad som inte är bra utom kan bara gissa när man tittar på det.

Men han sa till läkaren att hon kunde ta bort stygnen som satt runt bröstvårtan då dom fastnat bra redan.

Han sa också att dom kommer skorpa sig och ramla av vilket jag tycker låter ganska groteskt haha...

Läkaren tvättade tillslut allt och satte på ny tejp och kompresser.

Då det är en bit att åka för mig så fick jag OK och ett brev som gör att jag kan lägga om såren på en närmare plats vilket känns som en lättnad.

Men kirurgen kommer kalla mig igen om 2-3 månader så ska det vel fixas till lite.

Då vill jag att han får ner och ut bröstvårtorna lite samt får bort det fett som finns kvar och gör att det ser mer ut som bröst.

Men man vet inte heller hur det kommer se ut när allt läkaren och svullnader eller inte svullnader lägger sig.

Idag la jag om allt själv efter duschen, det är kul att stå framför spegeln nu...

Det kan bara bli bättre för varje dag som går!

Ni kanske tycker att jag inte låter nöjd, jag är överlycklig!

Men det är min kropp och jag ska leva med den resten av livet, då vill jag att det ska se bra ut.

Thats it!

 

Pinocchio

22 oktober 2013 04:57

Jag vet att vi alla bloggar för främst vår egen del men hur skulle det vara att försöka vara lite positiv och inte måla upp värsta skräckscenariot vad det gäller mastektomi? :-/

Andra transkillar läser våra bloggar för att söka någon slags tröst inför sin kommande operation och då vill man väl gärna ge dem en positiv bild av hela upplevelsen? Du vill väl inte skrämma dem?

Jag läste själv flera andra bloggar skrivna utan killar som redan hade fått sin mastektomi gjord, innan min op. och jag kan berätta för dig att jag gick in i operationssalen med en rädsla så påtaglig att jag höll på att tuppa av. Allt pga att jag blev så uppskrämd av vad andra skrev.

Inget utav det stämde ju. De var ju hur snälla som helst och det gjorde inte alls ont.

Jag förstår inte vad ni pratar om.

http://pinocchioirl.blogg.se

lostinme

23 oktober 2013 22:30

Vad målar jag upp för skräck bild?
Som jag skriver så har jag knappt tagit några värktabletter sen operationen och blodbollarna gjorde inte ont att ta ut förutom nån sekund!
Kan säga att det enda som gjorde riktigt ont under tiden på sjukhuset var när dom tog bort droppet i armvecket, inte själv nålen/plaströret som går in utom tejpen runtom eftersom det fastnat i håret på armen, tycker det säger allt!

Jag var själ ap rädd för smärta när jag åkte dit, var beredd på att inte ens kunna röra på mig efter operationen och hade två som hjälpte mig med andningen under tiden dom tog bort bollarna bara för att jag hört att det gör så jäävla ont.
Jag var uppe och gick runt samma dag som jag opererades, dagen efter så tog jag mig själv runt över hela sthlm och med tåg med en stor tung sportbag.

Självklart gör det ont eftersom dom skurit upp, skurit av och häftat ihop.
Men jag lever som innan bara att jag inte lyfter min dotter så mycket pga att läkaren säger att det finns risk för blodutgjutningar m.m

 

Emil

25 oktober 2013 14:26

Vadå skräckbild?!
Toppen inlägg med bra info, upplevde inte alls din berättelse som skräckinjagande.
Så glad för din skull och längtar själv.
Men själv har man ju inte ens påbörjat utredningen... :/
/Emil ftm

lostinme

25 oktober 2013 21:37

Tack Emil =)
Jag vill bara hjälpa och informera!

Har du kontakt med utredningsteamet eller är du för ung?

 

Emil

28 oktober 2013 11:16

Har kontakt med en sekreterare på uppsalakliniken. har ringt henne sen de fick min remiss i augusti. i oktober sa hon fortfarande att hon inte kan säga när jag får tid för att hon inte har läkarnas schema?? och att jag ska ringa igen om en månad om jag tycker att det tar lång tid. Eh jaha, får jag tid fortare då.. allt känns så jävla flum och ja... :(
Nej jag är 27.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ju endå lönehelg så jag bjuder på en bild! Översta bilden är samma dag som jag fick åka hem. Mitten bilden är förra fredan på återvesöket. Understa bilden är från idag. På bara en vecka så ser det redan så jävla mycket bättre ut!! Vän...

Yeees, då var det två veckor sen jag låg på operationsbordet i Solna!!   Tiden går fort och det känns skönt! Även fast det betyder närmare snö, kyla och jul stress så betyder det att bli återställd och kunna se mer resultat efter operationen =) ...

Jag överlevde och lever.   Tillslut så kom en sjuksyster och hämtade mig, jag blir invisad till ett rum där jag fick vänta på min kirurg. När han kom fick jag strippa och han mätte och målade upp var snitten skulle sitta. Sen fick jag gå ut i...

Så då sitter man i väntrummet aka. dagrummet på Avdelning E13, Rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset!!! Det är med skräckblandad förtjusning som jag väntat på att dom ska ropa mitt namn... Hade tid hos logopeden igår oc...