Närstående mötet börjar närma sig och nervösiteten sätter sina spår.

Det har varit mycket mail konversation med familjen sedan jag skickade ut inbjudan.

Min älsta syster som inte bor i Sverige visste redan om det via min syster men var glad att jag själv valde att ställa mig upp och stå för vem jag är även fast hon inte förstår det till 100%.

Hon ville komma men pga resan så blir det svårt men ville gärna att vi pratar nästa gång vi ses...

Min älsta bror ställde gärna upp att komma men jag sa att det var ok att han stanna hemma och att vi kan prata nästa gång jag är i stan.

Min näst älsta syster tyckte jag var dum att tro att jag skulle förlora min familj pga detta, att hon kommer älska mig lika mycket som en lillebror som hon älskat mig som en lillasyster. Det värmer otroligt i hjärtat att höra!

Min systerson var peppad på att komma och sökte ledigt men fick det dessvärre inte, jag har alltid varit hans favorit moster och vi var otroligt tighta som barn så jag är jätte glad att han stöttar mig!

Min bästa syster är jätte stolt över mig, att jag äntligen berättade.

Resterande familj (Ja, jag har en stor familj) har jag inte hört något från, lite besviken att min bror jag gillar mest inte svarat då jag skulle behöva ett ok från honom men det kan hända att det var fel mail.

Jag och mina syskon har ingen direkt kontakt förutom när det är födelsedagar och stor helger så jag har inte tänkt så mycket på att dom behöver veta innan men nu känns det bra. Dom kommer märka det hur det än blir!

Min mamma är en helt annan historia...

Hon har inte svarat och inte svarat på sms heller om jag frågat om mötet. Hon har svarat på andra saker och kommenterat bilder på facebook m.m

Enligt mina systrar så skulle hon inte komma sen skulle hon komma sen skulle hon inte...ja ni förstår att det är ett problem.

Fick svar från henne i söndags att hon iaf skulle åka men att hon mår riktigt dåligt.

Min mamma har mått dåligt länge pga personliga skäl och nu är allt värre.

Dels pga mig men dels att hennes syster är dödligt sjuk.

Hon har svårt att orka med antar jag...hon känner att jag sviker henne.

Antar att hon ser det lite som att jag spottar henne i ansiktet genom att vilja vara någon annan än den flicka som hon födde.

Hon förstår inte att det inte handlar om henne och något hon gjort utom att det handlar om mig och att något gått fel någonstans!

Hoppas att något sägs på mötet som gör att hon förstår detta!

Jag älskar min mamma, jag är en riktig mamma gris och jag kan inte tänka mig ett liv utan min mamma i det!

Om jag skulle förlora henne i allt detta så blir det ruskigt jobbigt!

Jag och min mamma har haft dålig kontakt sen jag flyttade till Sthlm och den har blivit sämre och sämre med tiden.

Men det betyder inte att hon betyder mindre. Bara att det är jobbigt att prata med henne då man alltid får sopa saker under mattan pga att hon inte klarar av att höra vissa saker.

Hmmm.....mycket tankar!

Är sjukt nervös iaf...men det går nog bra, hoppas jag!

På ett gladare plan så händer det saker hemma.

Vi har köpt spjälsäng och skötbord. Vi har satt upp allt, bäddat och gjort fint.

Det känns underbart i en när man ser sängen stå där, är så sjukt lycklig över att vi väntar en liten.

Jag älskar mitt liv även fast det finns små trassel på tråden, jag har en underbar liten familj hemma hos mig själv.

Min fru är den finaste som finns och med henne vid min sida så kan inget gå fel. Hon gör mig stark och hon gör mig lycklig!

Jobb, renovering och en gravid fru tar tid och lust. Blir inte mycket bloggande då.
Men nu är jag sjuk och har en del på hjärtat så passar på att skriva av mig lite.

Var ett tag sen sist så mycket har hänt.
Jag jobbar och sliter som vanligt, försöker verkligen dra ner på tiden men blir alltid nån timmes övertid varje dag fast jag bara vill hem!

Jag och frugan tog oss långledigt över jul och nyår, hela 16 dagar fick vi ihop med alla röda dagar ?

Vi började med att fira jul hos min familj, det var skönt att få hänga med min älskade syster samt få övningsköra lite. Julen gick bra den med även fast jag vill ha mer mer mer julklappar haha
När vi skulle åka vidare och sa hej då till alla så påminde jag mamma om närståendeträffen på ENID så fnös mamma ifrån och sa att jag skulle lägga av. Då gick jag bara till bilen och åkte.
Så jävla trött och irriterad över att hon inte vill försöka förstå.
Vi hade ett långt sms krig medans jag satt och grät i bilen...tröttsamt!
Hon skrev t.ex "DU måste acceptera att du är den du är och att du duger just så".
Om man skriver så har man verkligen missförståt hela saken med en könskorrigering!

Men ledigheten rullande iaf vidare och vi har fått en del gjort i huset, alla väggar i köket är gipsade spacklade och grundmålade, ett element är borta för att få plats med diskhon framför fönstret och golvet är slipat och målat.
Så nu är det bara att bygga ihop köket :D
Känns skönt att det börjar likna ett rum nu och inte bara ett skal!

Nu är vi tillbaka i Stockholm igen och jag har dragit igång med övningskörningen och frun fortsätter att vara sjukskriver 50% pga foglossning.
Var hos barnmorskan i onsdags och magen växer som den ska och hjärtat dunkar fint. Vi försöker komma i ordning med att det faktiskt kommer en liten person snart.
Ska köpa säng och skötbord nu i veckorna, det är spännande och nervöst på samma gång. Men vi är lyckliga och ser ljust på framtiden!

Imorse väcktes jag av att min psykolog ringde mig. Hon var tvungen att ändra datum för näratåendeträffen.
Hon ska tydligen på kurs den dagen vi skulle träffas och har flyttat träffen till samma dag vi ska till barnmorskan och föräldragrupp...
Blir tight med tid att hinna runt samt känns lite som att rymma genom att bara dr efter mötet!

Men jag messade min mamma och syster för att se om det passa dom eftersom dom bor ca. 20mil bort.
Fick till svar av mamma "Du får väl skicka ut inbjudan till alla för ingen vet någonting så du får upplysa dom om vad som händer."

Vafan jag får vel göra det tänkte jag, var verkligen på tiden!
Hade tänkt ta det på julen eftersom det är enda gången alla är samlade men jag fegade ur och sa inget.
Men nu tog jag mod till mig och skrev ihop en liten text och blundade när jag tryckte på skicka på min mail...
Har redan fått svar ifrån tre stycken som bara gett mig credd så kan bara ligga här och le i min sjuksäng.
Min systerson som är lite av en lillebror för mig svarade att han skulle söka ledigt från jobbet för att komma på träffen så jag kan pusta ut lite nu...
Även fast jag vet att det kommer komma dumma och omogna kommentarer pga ovetskap så känns det skönt att veta att några vill fortsätta se mig som en i familjen.

Så just nu ser jag fram mot:
- Näratåendeträff.
- Föräldragrupp.
- Halkan.
- Skruva ihop köksstommar.

Livet går vidare, jag lever och jag mår bra!