Närstående mötet börjar närma sig och nervösiteten sätter sina spår.

Det har varit mycket mail konversation med familjen sedan jag skickade ut inbjudan.

Min älsta syster som inte bor i Sverige visste redan om det via min syster men var glad att jag själv valde att ställa mig upp och stå för vem jag är även fast hon inte förstår det till 100%.

Hon ville komma men pga resan så blir det svårt men ville gärna att vi pratar nästa gång vi ses...

Min älsta bror ställde gärna upp att komma men jag sa att det var ok att han stanna hemma och att vi kan prata nästa gång jag är i stan.

Min näst älsta syster tyckte jag var dum att tro att jag skulle förlora min familj pga detta, att hon kommer älska mig lika mycket som en lillebror som hon älskat mig som en lillasyster. Det värmer otroligt i hjärtat att höra!

Min systerson var peppad på att komma och sökte ledigt men fick det dessvärre inte, jag har alltid varit hans favorit moster och vi var otroligt tighta som barn så jag är jätte glad att han stöttar mig!

Min bästa syster är jätte stolt över mig, att jag äntligen berättade.

Resterande familj (Ja, jag har en stor familj) har jag inte hört något från, lite besviken att min bror jag gillar mest inte svarat då jag skulle behöva ett ok från honom men det kan hända att det var fel mail.

Jag och mina syskon har ingen direkt kontakt förutom när det är födelsedagar och stor helger så jag har inte tänkt så mycket på att dom behöver veta innan men nu känns det bra. Dom kommer märka det hur det än blir!

Min mamma är en helt annan historia...

Hon har inte svarat och inte svarat på sms heller om jag frågat om mötet. Hon har svarat på andra saker och kommenterat bilder på facebook m.m

Enligt mina systrar så skulle hon inte komma sen skulle hon komma sen skulle hon inte...ja ni förstår att det är ett problem.

Fick svar från henne i söndags att hon iaf skulle åka men att hon mår riktigt dåligt.

Min mamma har mått dåligt länge pga personliga skäl och nu är allt värre.

Dels pga mig men dels att hennes syster är dödligt sjuk.

Hon har svårt att orka med antar jag...hon känner att jag sviker henne.

Antar att hon ser det lite som att jag spottar henne i ansiktet genom att vilja vara någon annan än den flicka som hon födde.

Hon förstår inte att det inte handlar om henne och något hon gjort utom att det handlar om mig och att något gått fel någonstans!

Hoppas att något sägs på mötet som gör att hon förstår detta!

Jag älskar min mamma, jag är en riktig mamma gris och jag kan inte tänka mig ett liv utan min mamma i det!

Om jag skulle förlora henne i allt detta så blir det ruskigt jobbigt!

Jag och min mamma har haft dålig kontakt sen jag flyttade till Sthlm och den har blivit sämre och sämre med tiden.

Men det betyder inte att hon betyder mindre. Bara att det är jobbigt att prata med henne då man alltid får sopa saker under mattan pga att hon inte klarar av att höra vissa saker.

Hmmm.....mycket tankar!

Är sjukt nervös iaf...men det går nog bra, hoppas jag!

På ett gladare plan så händer det saker hemma.

Vi har köpt spjälsäng och skötbord. Vi har satt upp allt, bäddat och gjort fint.

Det känns underbart i en när man ser sängen stå där, är så sjukt lycklig över att vi väntar en liten.

Jag älskar mitt liv även fast det finns små trassel på tråden, jag har en underbar liten familj hemma hos mig själv.

Min fru är den finaste som finns och med henne vid min sida så kan inget gå fel. Hon gör mig stark och hon gör mig lycklig!

 

Robin

25 januari 2013 21:43

Hoppas din mamma går dig till mötes för eller senare.. Tråkigt när de är någon så nära.

Visst känns de underbart.. Snart har ni en knodd i den sängen.. :) samt i eran med ""hehe när är ni beräknad om ja får fråga vill säga? Glömde fråga om ja fick länka dig med ?:)

http://www.robinftm.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ju endå lönehelg så jag bjuder på en bild! Översta bilden är samma dag som jag fick åka hem. Mitten bilden är förra fredan på återvesöket. Understa bilden är från idag. På bara en vecka så ser det redan så jävla mycket bättre ut!! Vän...

Yeees, då var det två veckor sen jag låg på operationsbordet i Solna!!   Tiden går fort och det känns skönt! Även fast det betyder närmare snö, kyla och jul stress så betyder det att bli återställd och kunna se mer resultat efter operationen =) ...

I fredags, exakt en vecka efter operationen så hade jag tid för omläggning av såren. Eftersom jag inte riktigt kan röra på mig som vanligt så fick jag med mig hela familjen i bilen då frugan körde.   Hade tid kl. 11 så det blev en tidig morgon....

Jag överlevde och lever.   Tillslut så kom en sjuksyster och hämtade mig, jag blir invisad till ett rum där jag fick vänta på min kirurg. När han kom fick jag strippa och han mätte och målade upp var snitten skulle sitta. Sen fick jag gå ut i...

Så då sitter man i väntrummet aka. dagrummet på Avdelning E13, Rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset!!! Det är med skräckblandad förtjusning som jag väntat på att dom ska ropa mitt namn... Hade tid hos logopeden igår oc...