Helt glömt att ja har ju faktiskt en tid hos utredaren i början av oktober så det är inte så länge att vänta...
Är uppföljningsmöte, får se vad det går ut på?
Är bara nöjd att tiderna rullar in och att tiden går så att man ska börja närma sig året på utredning!
Utredningen känns en aning utdragen eller lite intetsägande om man kan säga så...?
Känns som mötena jag hade med kuratorn inte gav mig något så uppföjningen med henne ska bli riktigt intressant minst sagt. Har inte ens uns av aning om vad hon fick för uppfattning av mig?

Lite tankar bara så där på en fredagskväll :)
Sitter i bilen med frun och hunden på väg ner till sommarstugan. Blir en skön helg full med renovering!

Trevlig helg!

Tjo!

Fick först ett brev från Huddinge med tid till den nya delen i utredningen, psykologen.

Anatar att det är nu alla test kommer, ska faktiskt bli jävligt intressant.

Dagen efter fick jag ett nytt brev från Huddinge med en ny tid samma dag fast några timmar senare till sista samtalet med kuratorn. Vi ska gå igenom våra samtal och hon ska ha sammanställt allt och fällt sin dom.

I mitt huvud är allt redan klart men nu börjar det kännas som ett examensprov och man börjar känna att man kanske inte klarar tentan. Att dom inte ser mig så som jag ser mig...

Jag mår inte dåligt, jag är inte självmordsbenägen, lycklig med livet...bara att det fattas nått...

Dom kanske bara ser den sidan av mig som är lycklig och inte att jag lever med en ful mask över mitt riktiga jag?

Hade innan utredningen aldrig tänkt så, att man kan få ett nej....!?

Det har inte slått mig förrens nu vilket känns jävligt snett! Minns nån gammal dokumentär, typ fråga Olle där det är en som faktiskt får ett nej vilket jag helt glömt.

Att jag är lycklig i livet beror inte på att jag känner mig hel utom det beror på min underbara fru, det stöd jag har i henne och hela vårt liv vi lever samt framtiden.

I början av nästa år så får vi en knodd och efter nästa sommar ska vi flytta till vår villa vi håller på att renovera till vårt.

Från Stockholm till en by på ca. 300 personer...ett underbart ställe för ett barn att växa upp.

Naturen och friheten, lugnet, den vackra sjön och havet 5min bort. Lägtar som en galning!

Ett helt nytt liv!

Hoppas att få min dom för utredningen strax efter knodden kommit och att jag fått starta på testo när vi flyttar.

Kommer att vara pappa ledig efter sommaren då min fru börjar plugga. Kommer då att hunnit långt på min "förvanling" till mig när jag ska ut i arbete igen vilket blir i en helt ny stad.

Jag kommer kunna börja på nytt som mig själv, inte behöva känna mig konstig eller leva en lögn på arbetet.

Önskar verkligen att det blir så. Drömmen om detta ger mig hopp...

Nu räknar jag bara ner till mina två möten, dom är dock först i slutet på oktober men bättre att ha nått att räkna ner till än inget alls =)

Då har jag träffat kuratorn för andra gången.

Denna gång direkt efter jobbet så var skapligt grötig i huvudet eftersom jag vanligtvis brukar gå och lägga mig då.

Det var tydligen Tranny wednesday på Huddinge då det var jag ett ett gäng bredaxlade brudar med skägg i väntrummet.

STORT credd till ktm's, jääävligt svårt att få den manliga kroppen att bli kvinnlig! Ftm har det lite enklare iaf, finns många korta killar, killar med lite eller ingen hårväxt på kroppen, taniga, tjocka...you name it!

Men en brud med breda axlar, storlek 47 i skor, dunder stora händer, vadmuskler från helvetet och tydlig skäggväxt....it's tough!

Fick sitta i kanske 30-40 min eftersom jag var så tidig. Tog en tid som inte var exakt efter jobbet eftersom jag vet att jag ALLTID jobbar över men denna dag så var jag nog så inställt på mötet så jag lyckades gå i tid.

Fick leta upp min utredare pga att jag krossade min gamla telefon och på så sätt tappat bort min tid. Skönt att slippa ha den klumpen i magen att kanske missa ett möte. Men det är först i Oktober så jag ska nog komma ihåg det nu =)

Väl inne hos kuratorn så var det exakt samma snack igen. Vi gick igenom allt vi pratat om sist. Snackade lite mer om vart jag har mitt stöd och hur jag ser på framtiden.

Fick kläcka den stora nyheten att min fru väntar barn....i mars/april nästa år så kommer vi få en liten knodd.

Jag kommer bli pappa, helt sjuk men underbart! 

Mycket därför jag vill att allt ska rulla på snabbare! Vill vara "klar" när barnet ska börja på dagis. Slippa konstiga blickar och prat bakom ryggen. Vill kunna vara bara mig själv.

Nån FTM där ute som har barn men är inte biologisk förälder? Känns som att jag är den första, som att vara först på månen. Finns INGEN information någonstans?!

Idagsläget så står jag och min fru som ett samkönat gift par och jag kan därav adoptera barnet när donatorn avsäger sig föräldraskapet.

Men som FTM, hur gör man då? Jag kommer ju att byta personnummer och identitet...

Kommer jag inte bli godkänd som adoptivförälder? Så sjukt mycket frågor som det inte finns några svar för någonstans. Så snälla finns det någon där ute hör av dig!!

Vi kom i alla fall fram till att hon skulle sända mig vidare till psykologen nästa gång, det datumet ska komma på posten så nu är det bara att vänta igen.

Vi skulle dock ses en gång till när hon skrivit ihop vad vi pratat om och det datumet skulle också komma på posten.

Så nu vet jag inte alls när jag får komma tillbaka igen, vill ha datumen direkt så man har nått att "längta" till, räkna ner...

Vet inte hur jag känner efter mina möten med kuratorn, fick ingen riktig känsla av hur hon såg mig och vad hon tänker... Min utredare skickade mig vidare i kedjan för att han kännde att det var rätt men hon? Dont know...

Vi får se hur det går...

Nu är det snart helg, efterlängtad helg! Har varit en tuff vecka och jag har knappt sovit samt känner att jag igentligen är sjuk men har helt enkelt inte haft tid för det! Så denna helg har jag längtat efter!

Hem och sova lite efter jobbet sen bär det av till sommarstugan =)

Trevlig helg!

Hade en tid för utredning den 16:e.

Första gången jag skulle träffa kuratorn. Men det var en trevlg dam, hade endast arbetat där sedan December.

Hela samtalet känndes som yttligare en upprepning det jag pratat om sedan första kontakten med Psykvården på den här resan.

Självklart så förstår jag att det måste ältas och ältas för att det inte ska begås några misstag och att man inte rusar in i något. Men min kropp skriker efter testosteron oc jag vill bara komma vidare.

Kändes som vi inte direkt kom någonstans under samtalet, hon ville fortsätta prata med mig om vissa saker som hon var lite "fachinerad" av nästa gång. Suck tänkte jag när hon skulle boka en ny tid, jaha en månad fram igen...

Jag ploppa ur mig ja men ja kan komma nästa vecka eller redan imorgon...hon skratta och sa att ok du kan få en av mina lediga tider om 2 veckor! Yeeeees =)

Hade inte det där lyckoruset som jag haft efter som andra mötena men det kändes ändå skönt att bara vänta 2 veckor på nästa samtal.

Antar att det bara är att stå ut med att babbla om samma saker om och om igen i några månader.

Jag kommer att komma dit jag vill komma, jag kommer få mitt testosteron och jag kommer bli hel...

Förhoppningsvis så kommer kuratorn känna sig nöjd efter nästa samtal och skricka mig vidare, vi hade kanske lite för trevligt den här gången och skrattade mycket så kankse ska försöka vara lite mer allvarlig nästa gång så att hon ser vart jag vill och att jag är säker på det hela.

Det är mycket saker som händer i mitt privatliv just nu och jag har ett sorts schema i mitt huvud och jag vet exakt när den perfekta tiden för mig att ta steget ut i livet som man är. Hoppas att teamet hinner se det samma =)

Försökt få tag på Huddinge sen sist.

Dom har en telefonsvarare som säger att dom har stängt v. 29-30 och öppnar v.31 igen.

Yes yes v.32 nu som sagt....

Men idag kom brevet, ny tid till nästa steg i utredningen nästa vecka.

Är sjukt peppad! Undrar om det är nu jag ska få göra stupid testerna med klossar och allt?

För lite över ett år sen så fick jag en promotion på jobbet och ist för ett fysikt jobb hela arbetsdagen så sitter jag framför en dator nästan hela tiden.

Har gått upp ca. 10kg av det hela. Förut var det muskler men nu är det fett...har suttit och moffat i mig sötsaker och vuxit fast i en kontorstol. Skämmmmms!

Men nu när utredningen startat så har jag fått en nytändning, känns underbart!

Vart riktigt fit förr i tiden då jag haft gym i en tidigare lägenhet och känner knappt igen kroppen jag ser i spegelt nu. Fettet på bröstkorgen och dom där jävla höfterna har fyrdubblats känns det som, allt som jag inte vill se!

Kommer inte i några byxor och vill knappt gå i bara t-shirt pga "gravid" magen jag bär runt på...faktiskt folk som frågat om jag är gravid. Fuck you!

Men nu är jag igång! Då jag är ganska inkört på mina data skillz nu så har jag halverat tiden och försöker köra 4tim fysiskt och 4tim kontor.

Har börjat gå till gymmet varannan dag samt kör med Orbitreken framför tv...känns jävligt gött!

När jag väl får mitt testo så ska jag ha en bra grund så jag kan köra stenhårt på gymmet.

Vill ha så bra förutsättningar för mastektomi operationen.

Önskar att jag kunde våga mig till ett badhus då det är grym träning för att få en platt bröstkorg men never att jag sjunker så lågt. Äger inte ens badkläder då jag inte badat sen jag var runt 14...??

Jag är peppad på livet, peppad på framtiden!

Ja jag har som sagt börjat utredningen....äntligen känns det som!
Har velat detta i såå många år och jag förstår inte varför jag aldrig fått tummen ur.
Att gå runt och må dåligt med så mycket avsky för sin egen röst och spegelbild....det är sjukt!

Har varit på två möten.
Första mötet var i början av Juni, var sjukt nervös innan men så peppad.
Utredaren hade ett utlänskt namn och jag hade suckat över det pga tidigare kontakter med läkarvården där dom knappt pratat eller förstått svenska. Men jag blev glatt överraskad när jag mötte honom, en ganska trevlig ung man. Han har ganska stirriga ögon dock vilket var lite jobbigt.
Vi pratade om mig och min bakrund samt mitt nuvarande liv i ca 1tim innan vi bokade in en ny tid.
Var ap nöjd efter och kände mig mer till freds med livet än vad jag gjort på länge...

Andra mötet var i början av Juli.
jag var dunder peppad och var i god tid, första gången gick jag vilse på sjukhuset och kännde mig stressad.
Den unga mannen möter mig och ler och ger mig en komplimang för min frisyr...helrakad. Jag ler tillbaka och ger honom en komlimang för han skägg...helskägg :)
;enna gång var det lite snabb upprepning av vad vi pratat om på förra mötet sen fick jag frågan om jag hade haft några tvivel efter förra mötet, what??
Nej nej jag är lyckligare än någonsin och längtar bara efter att få komma vidare till att få bli mig!
Efter att vi setts i kanske max 30min så sa han att kännde att han inte behövde träffa mig mer. Han ville skicka mig vidare till nästa steg i utredningen...Yes tänkte jag!
Sen sa han att han tror att det inte kommer ta ett helt år innan ja får börja med hormoner. Han tycker jag har kommit så långt med mig själv samt att jag redan lever mer som en man än som kvinna.
I hans ögon så var jag redan en man bara att jag behöver lite hjälp på vägen. Shiiit jag tror aldrig att ja kännt mig så nöjd som jag gjorde då! Han sa att det dock inte bara är han som bestämmer men tror inte att nån annan kommer tycka någonting annat.

Så just nu väntar jag bara på ett nytt datum, borde verkligen redan ha fått ett eftersom det gått nästan exakt en månad sen förra mötet. Enligt honom så skulle jag få komma efter en månad.
Ska ringa dom idag och se om jag kan få något svar på just den frågan...

Ok...

Den här bloggen kommer fungera som ett verktyg för mig att följa mig själv och mina tankar, som en dagbok som man kan blicka tillbaka på. Sjävklart är även ni välkommna.

Har följt så många andra bloggar som hjälpt mig, det finns för få svenska FTM bloggar så varför inte starta en själv.

Hoppas att jag kan hjälpa någon som mig och kanske få knyta lite kontakter.

Jag är FTM och har nyligen påbörjat min utredning och det kommer bli min resa som ni får följa.