För ett par veckor sen så var vi nere i sommarstugan och umgicks med min frus familj.

Dom  har nyligen flyttat till det lilla samhället som vi också ska flytta till efter sommaren.

Det är ett otroligt litet samhälla mitt i naturen med ca. 300 invånare där kankse 100 bor utanför i skogarna.

Mycket gamla och många inbitna och korkade människor + dom som vi känner som är trevliga fina människor.

Saken var den att min fruns lillebror som nyss börjat skolan där sa att dom retat honom på skolgården med att hon och jag är två tjejer och sagt dumma saker.

Min fru blev mycket ledsen över detta, självklart jag också då han inte ska få lida pga oss!

Men hon började tvivla på att flytta...just pga våra grannar!

Jag har också varit rädd och orolig men jag känner att lyckan över att flytta ner dit är större.

Självklart förväntar jag mig blickar och skitsnack bakom ryggen och tissel och tassel...

MEN det finns inget fel med mig eller vår relation, vi är lyckliga, vi är glada, vi är trevliga och vi gör ingen illa!

Vi hälsar alltid och pratar lite med grannarna eller dom man träffar på gatan, vi har aldrig sagt ett ont ord om någon och vi sitter till och med i styrelsen...vilket betyder att vi vill vara med och hjälpa till att få samhället att fortsätta leva och blomstra.

Det finns inget fel med oss, det finns inget fel på de barn som kommer växa upp med oss.

Jag tänker inte rygga mig, jag tänker inte backa, vi ska inte gömma oss!

Vi äger vårt hus, vi äger vår tomt och vi äger rättigheten att leva!

Våra barn ska inte bli mobbade, dom ska inte lida för andras fördommar och rädslor...

Vi ska ta in det här lilla samhället i 2000-talet...

Snacka bakom min rygg, det gör inget men uppträd er som folk!

OM och jag säger "om"...om dom kommer med högafflar och facklor då har vi alltid möjligheten att flytta, man behöver inte bo på en och samma ort längre. Alla vägar är våra vägar...

Var hos min psykolog A. förra veckan.

Vi hade inte så otroligt mycket att säga varann kännde jag. Vi satt mest och tittade på varann i tystnad och när någon väl sa nått så prata vi i mun på varann.

Men hon sa iaf att hon känner sig klar och hon hade träffat utredaren som hon bestämmt ett datum för närstående möte.

Så i slutet av Januari så kommer jag och mina nära och kära sätta oss i en ring på Huddinge med utredaren J. och psykologen A. för att prata ut.

Just nu har jag bjudit med min fru, min mamma och en av mina systrar (den som jag står närmast).

Jag har ganska många syskon och självklart en pappa men jag har inte den rellationen med dom så som jag har med min syster och mamma. Visst träffar jag dom när jag är på hemmaplan men det är lite mer för att jag måste, eller för att dom är där och så är det.

Dom vet inte heller något så jag känner inte att jag behöver bjuda dom.

Jag sa till min svärmor att det var dags för träff och att hon var välkommen.

Men jag känner lite nu att tänk om jag bjuder in sånna som inte tillhör min blods familj så kanske mamma blir ledsen och känner sig överkört och inte allt vill prata.

Hur gjorde ni på era träffar, vilka hade ni med och hur många känns O.K.?

Men det känns skönt att själva utredningen är över, när jag gick från psykologen så känndes det lite som att jag gått vidare i nån tävling på tv, typ vem vill bli miljonär eller nått...."Grattis, du har gått vidare..."

Det är skönt iaf att veta att nu kan man bara se frammåt och hoppas att utredningsteamet ser samma sak som jag känner.

Min psykolog sa också under mötet att "Ja du verkar så tillfreds med livet och glad..."

JA! Jag är tillfreds och lycklig med själva livet men inte med mig själv! Jag är lycklig med min fru och längtar med lycka efter vårt barn som ligger och jäser i magen MEN jag är inte lycklig i mig själv och hur jag måste spela en roll varje dag när jag går utanför min ytterdörr. Kliva i skorna på den låtsasperson som jag byggt upp och spelar när jag är på jobbet eller vart jag än är, sitta tyst i ett hörn på tunnelbanan och inte våga prata i telefonen så att någon kan höra min röst, hålla mig så att jag nästan spricker för att jag inte vill gå på "tjejtoaletten" eller vågar gå på "killtoaletten"...

Jag är trött på att leva en lögn och att inte få vara en stark person som vågar stå för vem jag är!

Det ska bli en ändring på det....