Tankarna börja snurra när jag tänker på världen och hur den igentligen ser ut...

Jag är pre T och har pga det inte "kommit ut" för några mer än dom som står mig närmast.
Tänker att när jag får börja så kommer alla bara automatiskt va ok med det och mitt liv kommer bli skönt och enkelt.
Att mina 8 månadet som föräldraledig ska göra allt bra...

Men nu börjar min bubbla spricka och jag ser verkligheten hur ful den är, hur trångsynta människor igentligen!
Sverige är ett accepterande land men inte många människor...tyvärr!

Ska berätta för en kollega den veckan.
Han är gay och vi står varann ganska nära. Han ska vikariera för mig så han övar med mig vilket betyder att vi har ganska mycket tid ensama.
Känns som att det är dags!
Får se vad han säger...

Om inte han tar det ok så tror ja inte att nån annan kan ta det så mycket bättre?!