Hade en tid för utredning den 16:e.

Första gången jag skulle träffa kuratorn. Men det var en trevlg dam, hade endast arbetat där sedan December.

Hela samtalet känndes som yttligare en upprepning det jag pratat om sedan första kontakten med Psykvården på den här resan.

Självklart så förstår jag att det måste ältas och ältas för att det inte ska begås några misstag och att man inte rusar in i något. Men min kropp skriker efter testosteron oc jag vill bara komma vidare.

Kändes som vi inte direkt kom någonstans under samtalet, hon ville fortsätta prata med mig om vissa saker som hon var lite "fachinerad" av nästa gång. Suck tänkte jag när hon skulle boka en ny tid, jaha en månad fram igen...

Jag ploppa ur mig ja men ja kan komma nästa vecka eller redan imorgon...hon skratta och sa att ok du kan få en av mina lediga tider om 2 veckor! Yeeeees =)

Hade inte det där lyckoruset som jag haft efter som andra mötena men det kändes ändå skönt att bara vänta 2 veckor på nästa samtal.

Antar att det bara är att stå ut med att babbla om samma saker om och om igen i några månader.

Jag kommer att komma dit jag vill komma, jag kommer få mitt testosteron och jag kommer bli hel...

Förhoppningsvis så kommer kuratorn känna sig nöjd efter nästa samtal och skricka mig vidare, vi hade kanske lite för trevligt den här gången och skrattade mycket så kankse ska försöka vara lite mer allvarlig nästa gång så att hon ser vart jag vill och att jag är säker på det hela.

Det är mycket saker som händer i mitt privatliv just nu och jag har ett sorts schema i mitt huvud och jag vet exakt när den perfekta tiden för mig att ta steget ut i livet som man är. Hoppas att teamet hinner se det samma =)

Försökt få tag på Huddinge sen sist.

Dom har en telefonsvarare som säger att dom har stängt v. 29-30 och öppnar v.31 igen.

Yes yes v.32 nu som sagt....

Men idag kom brevet, ny tid till nästa steg i utredningen nästa vecka.

Är sjukt peppad! Undrar om det är nu jag ska få göra stupid testerna med klossar och allt?

För lite över ett år sen så fick jag en promotion på jobbet och ist för ett fysikt jobb hela arbetsdagen så sitter jag framför en dator nästan hela tiden.

Har gått upp ca. 10kg av det hela. Förut var det muskler men nu är det fett...har suttit och moffat i mig sötsaker och vuxit fast i en kontorstol. Skämmmmms!

Men nu när utredningen startat så har jag fått en nytändning, känns underbart!

Vart riktigt fit förr i tiden då jag haft gym i en tidigare lägenhet och känner knappt igen kroppen jag ser i spegelt nu. Fettet på bröstkorgen och dom där jävla höfterna har fyrdubblats känns det som, allt som jag inte vill se!

Kommer inte i några byxor och vill knappt gå i bara t-shirt pga "gravid" magen jag bär runt på...faktiskt folk som frågat om jag är gravid. Fuck you!

Men nu är jag igång! Då jag är ganska inkört på mina data skillz nu så har jag halverat tiden och försöker köra 4tim fysiskt och 4tim kontor.

Har börjat gå till gymmet varannan dag samt kör med Orbitreken framför tv...känns jävligt gött!

När jag väl får mitt testo så ska jag ha en bra grund så jag kan köra stenhårt på gymmet.

Vill ha så bra förutsättningar för mastektomi operationen.

Önskar att jag kunde våga mig till ett badhus då det är grym träning för att få en platt bröstkorg men never att jag sjunker så lågt. Äger inte ens badkläder då jag inte badat sen jag var runt 14...??

Jag är peppad på livet, peppad på framtiden!

Ja jag har som sagt börjat utredningen....äntligen känns det som!
Har velat detta i såå många år och jag förstår inte varför jag aldrig fått tummen ur.
Att gå runt och må dåligt med så mycket avsky för sin egen röst och spegelbild....det är sjukt!

Har varit på två möten.
Första mötet var i början av Juni, var sjukt nervös innan men så peppad.
Utredaren hade ett utlänskt namn och jag hade suckat över det pga tidigare kontakter med läkarvården där dom knappt pratat eller förstått svenska. Men jag blev glatt överraskad när jag mötte honom, en ganska trevlig ung man. Han har ganska stirriga ögon dock vilket var lite jobbigt.
Vi pratade om mig och min bakrund samt mitt nuvarande liv i ca 1tim innan vi bokade in en ny tid.
Var ap nöjd efter och kände mig mer till freds med livet än vad jag gjort på länge...

Andra mötet var i början av Juli.
jag var dunder peppad och var i god tid, första gången gick jag vilse på sjukhuset och kännde mig stressad.
Den unga mannen möter mig och ler och ger mig en komplimang för min frisyr...helrakad. Jag ler tillbaka och ger honom en komlimang för han skägg...helskägg :)
;enna gång var det lite snabb upprepning av vad vi pratat om på förra mötet sen fick jag frågan om jag hade haft några tvivel efter förra mötet, what??
Nej nej jag är lyckligare än någonsin och längtar bara efter att få komma vidare till att få bli mig!
Efter att vi setts i kanske max 30min så sa han att kännde att han inte behövde träffa mig mer. Han ville skicka mig vidare till nästa steg i utredningen...Yes tänkte jag!
Sen sa han att han tror att det inte kommer ta ett helt år innan ja får börja med hormoner. Han tycker jag har kommit så långt med mig själv samt att jag redan lever mer som en man än som kvinna.
I hans ögon så var jag redan en man bara att jag behöver lite hjälp på vägen. Shiiit jag tror aldrig att ja kännt mig så nöjd som jag gjorde då! Han sa att det dock inte bara är han som bestämmer men tror inte att nån annan kommer tycka någonting annat.

Så just nu väntar jag bara på ett nytt datum, borde verkligen redan ha fått ett eftersom det gått nästan exakt en månad sen förra mötet. Enligt honom så skulle jag få komma efter en månad.
Ska ringa dom idag och se om jag kan få något svar på just den frågan...